Arkipelagisk mat

Arkipelagens mattradition är väldigt mångfacetterad, givet de olika kulturerna och förutsättningarna i olika delar av övärlden. Gemensamt för de flesta regioner är att mycket av basfödan kommer från havet; fisk, skaldjur, val, ibland rentav tång och andra ätliga havsväxter. Olika former av jordbruk och boskapshållning är också vanligt, men det varierar starkt hur det artar sig. Stora öar med gammal civilisation har ofta avancerat jordbruk, medan mindre och mer karga öar kanske som bäst duger till boskapshållning - somliga primitiva folk i östra arkipelagen är fortfarande jägare-samlare och har inga båtar som duger ens till fiske på öppet hav. Jakt är på de flesta öar begränsat till marina djur samt fåglar och smådjur, då få öar har kvar några större bytesdjur att tala om efter tusentals år av civilisation. Undantag är perifera öar som Lamar, Tientu och Usula, där en rik megafauna av jättefåglar, apor, sengångare, limaxlarver och annat fortfarande kan återfinnas. Valfångst praktiseras framförallt i söder av ok'oarufolket som har uråldriga traditioner av denna verksamhet. 

Några särskilt viktiga råvaror över stora delar av Arkipelagen är:

• Rotfrukter är en bas i många grytor. Lök, sötpotatis, kassava med mera odlas över hela övärlden.
• Tomater sägs ha kommit från Kiva. De är en mycket vanlig ingrediens i soppor, grytor, garneringar, eller bara som tilltugg.
• Fisk finns i alla färger, former och storlekar och serveras på alla upptänkliga sätt. En viktig matfisk är den gigantiska och fridsamma Solfisken, medan till exempel hajfenor ses som lite av en delikatess.
• Skaldjur finns också i många varianter, varav krabba är vanligast och populärast. Flodkräftor är en lokal specialitet på Oriton.
• Kokosnötter och sockerrör växer sedan gammalt i övärlden. Socker har blivit vanligare sedan sabrierna började odla det i stor skala, medan kokos alltid använts för att piffa upp grytor och godsaker.
• Spannmål odlas i ett bälte från norr till söder, men är ovanligt i de allra östligaste och västligaste delarna av övärlden, där jordmånerna är för dåliga. Hirs och enkornsvete är de mest utbredda sädeslagen, medan korn och bättre vetesorter mest odlas i de bästa jordarna, såsom de på Oriton, Ramo och Elos. Det takalorriska sädesslaget bhanna-lu odlas av Moyofolket på Amilo enligt uråldriga, märkliga metoder. Spannmål används framförallt till gröt, redning, bröd, och djurfoder, men en hel del hirs exporteras till Lalasta. Majs kom med den forianska invasionen för fyratusen år sedan och odlas på De yttre öarna, men ris hade på den tiden ännu inte spritt sig till Forion och är än idag relativt okänt i övärlden.
• Marulafrukt kom från Forion och är en mycket viktig kulturväxt i största allmänhet, i synnerhet på Moran, Amilo och Tientu. Den kan ätas som den är eller pressas till juice, men det mest eftertraktade är oljan från dess kärna, som är en delikat ingrediens i alla former av matlagning. Delar av Marulaträdet har också andra egenskaper, såsom färgämne och malariamedicin.

Några andra populära frukter:

• Persimon kommer ursprungligen från Forion och kom till arkipelagen med Phunguwe, det är en tomatliknande men mycket söt frukt med orange skal som ofta används i sallader och till efterrätter
• Opuntia är namnet på en inhemsk kaktus som primärt åtfinns på de stenigare småöarna i östra och sydöstra arkipelagen, kaktusen odlas för sina bjärta röda frukter (som också kallas opuntia) vilka används i olika grytor och soppor
• Abiu en gulaktig frukt med ett mjukt, vitt fruktkött och mild smak som plockas från sapoteträden, äts ofta frusen med karamellsås och citronsaft av överklassen på Oriton och Lohemo
• Babaco på något högre höjd på de södra öarna åtfinns en buske som bär den knallgula babacofrukten, under det tjocka skalet består den mestadels av vätska, och Ok'oaru har i alla tider skördat frukten för att framställa en jäst, sötaktig dryck med hög alkoholhalt
• Longan är namnet på flera sorter små, runda eller ovala frukter med taggigt skal i röda och oranga nyanser, longan växer på träd som ofta odlas för sina vackra blommor av rika familjer i övärlden, själva frukten måste skalas för att ätas och uppskattas för sitt saftiga och syrliga mjölkvita fruktkött

Ett urval av specifika rätter:

• Canyanya är fiskbullar som fått koka i sötsur sås. De är standardrätten framför andra i Garandors gatustånd, där de vanligen serveras med forianskt ris.
• Gozarto är Arkipelagens mest klassiska rätt, omåttligt populär, och finns i myriarder lokala varianter. Det är en rotfruktsgryta med fisk, skaldjur, bläckfisk, musslor och/eller valkött i mustig sås.
• Ranna är rökt saltad fisk som grillats i tunna, och kan ätas både varm och kall. Rätten finns i massor av varianter över hela övärlden; men värdshuset Fisktunnan i Garandor har möjligen den allra främsta; pepparkryddad blåsfisk grillad med tomater och marulaolja.
• Kama är får- eller buffelkött stekt på spett och kryddat med ingefära eller muskot, en vanlig gaturätt i Arkipelagens städer.
• Sabjana är en oritonsk rätt baserad på vad man i Garandor har fått för sig att sabrier äter. I idealfallet ska den bestå av stekta ingefärskryddade vaktlar belagda med bladguld, men vaktlarna ersätts ofta med lokala pelikaner. Rätten anses i allmänhet mycket lyxig och har enligt uppgift blivit en stapelvara vid Sho Boka Sham-Ukins hov, där den serveras med vitlök, tomater och örter från Lalasta.
• Boyoama görs av äggbärande manka-hasahonor som grillas hela inlindande i blad tillsammans med salt, chili och rent valfett, delikatess och något av en nationalrätt för kulturerna i östra arkipelagen
• Ava är lohemiska för 'skeppsskorpor', en rätt som möjligen gjorts något mer spännande i övärlden tack vare kreativ och generös kryddning. Dylika skorpor är vanliga som tilltugg eller snacks över alla de civiliserade öarna.
• Ababowalea är en omelett från De yttre öarna, gjord av den väldiga Ababofågelns ägg. Den serveras vanligen med majsbröd och rökt fisk.
• Maikiri är en tomatgryta med haj- eller valkött som är basföda på Tientu. I mer kryddiga och spännande varianter är den populär på Fristädernas värdshus.
• Raratamakea är stekt fågelkött, ofta från Ababo- eller Akaze-fåglarna, och en festrätt på De yttre öarna. Det är mycket starkt kryddat och serveras med majsbröd och svalt vin.
• Ukundajaya eller Udamiko är en tomatsoppa med peppar och rotfrukter. Den är basföda över hela Arkipelagen, och spetsas ibland med lite citron.
• Palavu är små vetekakor med banan, socker och ibland smält chocklad som rullas runt tomater friterade i marulaolja. Rätten är älskad på Oriton och Lohemo men anses dekadent och alldeles för söt av folket på andra öar. Somliga sabrier och cirefalier äter den gärna till en kopp kaffe.
• Kugunde amala är havssköldpadda stekt i kokgrop, en vanlig rätt på de mer primitiva öarna i öster. Köttet gröps helst direkt ur skalet, och äts ihop med lokala frukter.
• Netwa är en gräddig gryta med kokosmjölk, sötpotatis, stekta nejonögon, samt chili eller peppar, populär över centrala arkipelagen, i synnerhet i Sham-Ukins rike.
• Molamanda är helstekt solfisk, en populär bjudrätt eftersom köttet räcker till så många. Den kan serveras med ett otal garneringar och tilltugg.
• Lamado är en Limax som mjukats upp och neutraliserats i en tunna lut för att därefter ugnsbakas med vitlök och krossade nötter. Rätten är populär på Shum i östra Arkipelagen, och anses allmänt som en exklusiv delikatess på andra håll.
• Gorogoro är människohjärna med banan och kwafrukter, som stekts med skalle och allt över sakta eld. Rätten ätes med fingrarna direkt ur det urgröpta kraniet, framförallt i rituella sammanhang på Gorzarzynernas öar. Varianter förekommer även på gudsförgätna öar i öster.