Budbärarens ritt (tävling)

Från Wikipedia Mundana
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel innehåller husregler och miljöer som kanske inte nödvändigtvis stämmer överens med de officiellt utgivna modulerna från NeoGames.

Denna säregna tävling är ytterst populär under drunokiska torneringar och festligheter och sägs ha historiska anor som sträcker sig långt tillbaks i tiden. Den bygger på en händelse som ska ha tilldragit sig under inbördeskriget mellan Kung Chelem III och hans son Chelem Vettvillingen, sedan den senare gjorts arvlös tillförmån för sin kusin Udon. Prinsen hade med överraskande lyckats innesluta sin fader konungen i hans eget sommarslott innan proklamationen om den ändrade tronföljden hade hunnit kungöras. Det berättas då om en tapper riddare, som ensam lyckades bryta belägringen och, förföljd av upprorsmakarnas skickligaste krigare, nå fram till Furst Udons slott med bud om vad som hade hänt.

De kungatrogna styrkorna hann visserligen inte fram i tid för att rädda konungens liv, men hade det inte varit för den tappre riddarens bud, hade prinsen kunnat kröna sig oemotsagd och därmed sägs riddarens tapperhet ha räddat kungariket. Med detta i åtanke är det inte konstigt att detta länge har varit den överlägset mest prestigefyllda vapenleken i Drunok.

Tävlingen i sig går ut på att den tävlande (man tävlar alltid en åt gången) ska föra en budkavle längs en utstakad bana till ett mål, som av symboliska skäl helst ska vara ett fort eller en borg, på kortast möjliga tid. För att hindra honom kommer ett antal ryttare försöka hindra honom. Dels väntande i hans väg, och dels en större grupp som förföljer honom. Som om inte detta var nog, finns ett antal måltavlor eller dockor (som ska representera ytterligare fiender till fots) längs hans väg som skall "bekämpas". Dessutom finns ofta ett antal hinder på vägen för att försvåra en snabb ritt, till exempel stockar, diken och dylikt. Längden på loppet brukar variera, men det är sällan kortare att det kan ridas på mindre än ett tredjedels glas och sällan längre att det kräver mer än ett helt.

Budbäraren får ett försprång gentemot sina förföljare och får fortsätta försöka nå målet så länge han inte slås ur sadeln eller berövas budkavlen. Likadant får hans motståndare försöka stoppa honom så länge de själva inte slagits ur sadeln eller, till skillnad från budbäraren, fått sin häst omkullslagen. Tillåtna vapen är lans och svärd, klubba eller yxa, givetvis utan slipad egg. Traditionellt bär man även en båge för att på effektivast sätt träffa måltavlorna, men denna får givetvis inte brukas mot levande motståndare. Ibland tillåts även kastspjut och andra avståndsvapen användas istället för båge.

Tidtagningen går till på så sätt att sand hälls genom en tratt ned på ett skinn. Sanden stoppas när budbäraren når målet och det som hunnit rinna ned på skinnet vägs. Den ryttare vars sand väger minst har segrat. Ibland läggs det till vikter för missade måltavlor eller så diskvalificeras budbäraren om han skulle gå i mål utan att ha träffat alla.

Budbärarens ritt är en av de mest prestigefyllda vapenlekarna i Drunok; det är först på senare tid som dysten blivit mer populär. För många konservativa stormän, särskilt i Iltariet, frambringar budbärarens ritt de främsta egenskaperna hos den drunokiske krigaren. Denna åsikt är något som ofta går stick i stäv med de förhållandevis mer moderna riddartraditionerna från Consaber och Soldarn som vördas av de mer nytänkande adelsmännen.

Priserna kan variera enormt, beroende på tävlingens omfattning, men vid de större begivenheterna, då ritten brukar ses som kulmen av tornerspelen, är de så gott som alltid storslagna. Stridshästar av ypperlig kvalité, kostbara rustningar, exotiska vapen - till och med riddartitlar har förekommit då vinnaren varit ofrälse.

Att adeln och de ofrälse tävlar i samma tävling är annars ovanligt. Normalt sett brukar de ofrälse få en egen tävlan, med en betydligt lättare bana, och deras tidtagning sker alltid med en annan tratt. Det ser trots allt illa ut om en simpel dräng slår ut de höga herrar som styr med förevändningen att de är rikets försvarare.

Så skedde till exempel vid firandet av Örnfestivalen år 2961, då den unge smedsgesällen Pindon från Durum segrade över gräddan av rikets riddare och hussarer. Han dubbades omedelbart av konungen själv till riddare, olyckligtvis precis innan dysten skulle utkämpas. Den unge riddar Pindon blev raskt utmanad av så gott som varenda närvarande riddare som hade deltagit, alla ivriga att återvinna sin ära på rännarbanan. Utan att låta sig avskräckas tog han sig an motståndet och lyckades segra inte mindre än fyra gånger innan han slogs ur sadeln och skadades illa. Alltjämt tapper bevistade han segerbanketten samma kväll, trots tre brutna revben, en bruten arm, och ett brutet ben.[1]

  1. http://www.drunok.org/old/svenska/arkiv/budritt.html