Fakta om Daaktron
Symbol
Gudomar:
Daak
Godtagbara offer:
-
Heligaste dag:
7 januari.
Övriga heliga dagar:
16 januari, 24 mars, 21 juni, 23 december. Har den troende ett helgon som han eller hon ber till så räknas även denna helgondag som en helig dag.
Ceremonier:
Divination (3),
Allmäna tabun:
De sju blasfemiska synderna.
Allmäna förpliktelser:
Att följa de sju påbuden. Att få syndaförlåtelse för sina profana synder och att göra bot för sina dödssynder.

Daaks tro är den största religionen i Mundana och har stort inflytande över livet i de länder där Daakkyrkan är stark. Även i andra länder har Daakkyrkan stark indirekt påverkan. Daakkyrkan har sitt religiösa centrum i den jargiska staden Tibara. Det speciella med Daakkyrkan är att fyra människor, Jordesoldaten, profeterna Udar och Milargok samt Ljusbringaren anses gudomliga och dyrkas som gudar underställda Daak.

Daak är den allsmäktige skaparen. Daak är den ende guden; han härskar över världen, både den synliga och den dolda. Daak är den allseende guden som uppenbarat sig för de rättrogna och som har makt att förlåta synder. Daak avbildas ibland som en kraftfull man med långt vitt hår, kort skägg och lysande ögon utan pupiller. Daak uppenbarar sig dock i många andra skepnader.

På hans högra sida tronar Fexior, ett blått lejon med svarta örnvingar av stål som är Daaks trogna stridskamrat. På gudens vänstra axel sitter Ingnarios, en vacker skepnadsändrande fågel som flyger över världen och rapporterar till sin herre. I Daaks händer vilar ett svärd av skiraste glas. Daaks fästning är ett rike ovanför molnen dit de rättrogna hamnar efter döden. Den som syndar kastas ned i ett fasansfullt eldhav, där demoner och det orena blodets avkomma plågar de olyckliga själarna. Vart själen kommer bestäms i den renande elden som också befriar alla själar från synd. Den som hamnar hos Daak efter döden har ett val om han eller hon vill leva ett nytt liv eller vänta på domedagen. De som hamnar i underriket kan bara hoppas på att få möjlighet att fly eller i bästa fall återfödas som en demon.

Religionshistoria[redigera]

Daakkyrkans historia är väl dokumenterad i de heliga skrifterna - problemet är att många av de historiska texter som finns ger motstridiga uppgifter. I detta stycke presenteras lite av de föreställningar som ses som 'sanna' inom kyrkan. Naturligtvis finns det avvikande uppfattningar.

Enligt Daaks präster har Daak alltid funnits och är den ende sanne guden. Daak är skapare av alltet, firmamentet, solen, månen, stjärnoma och Mundana. Enligt skrifterna i Daaks heliga bok, Libera, skapas Mundana 19.683 år före reningen. Årtalet har en speciell betydelse eftersom det är ett tre gånger trefaldigande även tre gånger trefaldighet (matematiskt är (3^3)^3 = 19683). I Mundanas begynnelse utkämpar Daak ett ständigt krig mot demoner och andra varelser som kallar sig själva gudar. Vissa skrifter, speciellt en bok som kallas Gudaboken, beskriver Daaks krig som om det skett i två omgångar - ett i Mundanas begynnelse och ett i åtskilliga tusentals år senare.

Jordesoldaten[redigera]

Den som introducerade Daaks tro var jordesoldaten. Det var en enkel skomakarson som i sin ungdom blev en känd krigare. 1644 år före reningen intar han staden Tibara genom list, får en uppenbarelse och börjar predika i den nyligen erövrade staden. Jordesoldaten får många uttolkare under de följande åren som försöker sprida den nya läran. Fem år efter ockupationen av Tibara döms jordesoldaten till döden av en jargisk tribunal, men benådas. Han fortsätter dock sina predikningar och försvinner mystiskt efter bara någon månad i frihet. Hans följeslagare ser detta som en gudomlig gest. Under de följande tusen åren är Daaks tro bara en bland ett antal falska irrläror i länderna runt jargien.

Udar[redigera]

År 584 före reningen talar profeten Udar om den ende guden i staden Tibara. Hon genomför flera mirakel och anklagar den jargiske kungen för helgerån. Udar dör martyrdöden genom korsfästelse. De Daaktrogna revolterar, men det hela slutar med att åtskilliga hundra Daaktrogna avrättas, bland annat St Eretooch och St Miceus. Det är efter Udars korsfästelse som korset blivit Daakkyrkans symbol.

Milargok[redigera]

Förkunnaren Milargok börjar predika 85 år före den stora reningen. Han får utstå många kval och lidanden. Hans lidande ger honom dock flera uppenbarelser och han återberättar dessa i ett antal profetior. Han fängslas och torteras ett flertal gånger, men vägrar ändå att avsäga sig sin tro. Den 21:a dagen i månaden hexaria 78 år före reningen bränns han på bål i den jargiska staden Lamur. I ett ljussken som syntes över hela staden for Milargok hädan till sin gud. Den renande elden som brinner framför Daakkorset i alla kyrkor symboliserar Milargoks lidande på bålet.

Ljusbringaren[redigera]

Den stora reningen är en tid då Daaktroende revolterar mot kungadömet och de många hädiska irrläror som var vanligtnförekommande. Det hela startar i staden Salan där en Daakkyrka bränns till grunden. Samma dag framträder den legendariske Ljusbringaren och tar direkt ledningen för de Daaktroende. I Tibara bränns de vantrognas tempel och alla som inte konverterar till Daak renas med eld och svärd. Efter ett kort inbördeskrig så tar de Daaktroende makten och alla andra religioner bannlyses. Ljusbringaren förkunnar Daaks ord som heligt och allena rådande i kejsardömet. Hans budskap är att reningen är något som måste fortgå - inne i de troendes hjärta, men också med eld och svärd. Därefter återvänder han till Daak. År 478 efter reningen tar tronpretendenten Nargan från Lamur makten, avsätter kungen och utropar sig själv till kejsare. Tre år senare gör Nargan staden Daval till huvudstad för det nya Jargiska Kejsardömet. Detta leder till omfattande protester från primoderna i Tibara. För att blidka dem påbörjar Nargan byggandet av den stora basilikan och de många templen på tempelberget Tabera mitt i staden.

Mission[redigera]

I mitten av 900-talet grundas inkvisitionen av St Jehorius. Deras första stora operation var att via Drunok bege sig in i norra Nevo och plundra Nada och konvertera de otrogna. St Jehorius dödas i striderna, men helgonförklaras av aboraten i Tibara. Den neviske kungen, Ancanogel den Hädiske, bannlyser Daak och förbannar dennes makt för alla tider.

I början av 1900-talet efter reningen inleds en mission riktad mot Consaber. Under två år, 1934 e.D. och 1935 e.D., kämpade de sydliga Daaktrogna mot de nordliga Tokonbarbarerna om vilken religion som skulle gälla. Det slutade med att de som trodde på den Gamla Tron tvingades till underkastelse. År 1936 efter reningen införde Courier den Kyske Daaks tro i Consaber. Stridigheterna innebar dock att den sabriska kyrkan tvingades bryta med den jargiska moderkyrkan. Efter tjugo år blev dock Daakkyrkan statsreligion i Consaber. År 2138 efter reningen inträffar den första mûhadinska invasionen. De jargiska städerna Jarum och Absalon faller. Xanto och Chen belägras men faller aldrig. Efter sju år drivs dock mûhadinerna ut ur både Okrana och Genrio, St Uthar var under dessa sju år den ledande förgrundsfiguren som inspirerade den jargiska återerövringen.

Då det fjärde thalaskiska kriget slutade år 2221 efter reningen så väljs Conmore Förnyaren till kung i Consaber - trots att han var en tokonsk oäkting med alviskt påbrå. Han återinför under sin långa regenttid flera gamla sedvänjor från Tokon, bland annat tillåts återigen den Gamla tron. Detta upprör den jargiska moderkyrkan och Conmore bannlystes för all framtid.

Landet Lemira faller för fem kejserliga legioner från jargien år 2349 efter reningen. Även Berenholt kommer i jargiernas händer. Hjälten St Elus anses ha gjort det hela möjligt genom sina hjältemodiga insatser bakom fiendens linjer. År 2367 efter reningen inleds ett stort antal häxprocesser i flera av de nyligen erövrade städerna i Lemira. Inkvisitionen visar återigen sin makt. Alla andra religioner förbjuds och många invånare i Lemira försöker fly.

År 2407 efter reningen sveper syndarnas flodvag fram över Igonhavet och dränker stora kustomraden i de södra delarna av jargien. St Doralem får sina uppenbarelser efter han sett hur Daaks makt utplånat alla syndare. Han skriver därefter 'Doralems uppenbarelser' som innehåller viktiga skrifter om rening, frälsning och syndaförlåtelse.

Krigstiden[redigera]

Den första hälften av det 26:e århundradet efter Daak präglas av stora omvälvningar. Den kanske viktigaste händelsen är Ayonsektens grundande. År 2501 efter reningen grundar den relativt okände Dresbin Ayon en hemlig sekt i den jargiska staden Taman Har. Sekten sprider sig snabbt till flera stora städer i jargien. År 2510 efter reningen mördas aboraten av Tibara av lönnmördare från Ayonsekten då han besöker Oraklet i Salan. Åtta år senare inleds omfattande häxprocesser i flera stora jargiska städer, bland annat Lamur, Ornor, Sabesta, Salan, Variso och Bolos. Processerna syftar till att utrota Ayonsekten, men man når inte ända fram. Det är inte förrän år 2526 efter reningen som jargiska inkvisitörer lyckas fånga ledaren för den fruktade Ayonsekten i den jargiska staden Taman Har. Dresbin Ayon döms och deporteras till okänd ort. Varför han inte avrättas är ännu okänt.

Problemen under det 26:e århundradet ändrar drastiskt karaktär då mûhadinska trupper återigen tränger in i landet år 2597 efter reningen. Denna invasion brukar benämnas den andra mûhadinska invasionen. Den mûhadinska hären erövrar ofantliga områden och de jargiska försvararna med primod Keron i spetsen lyckades inte hejda den förrän Tibara var nära att falla. St Keron beordrade då att alla klockor i stadens kyrkor skulle slå oavbrutet och genom Daaks nåd dödades den mûhadinske härföraren av spjut från en jargisk ballista. Efter ett år är allt område i Okrana, Jargien och Binkh återerövrat. År 2608 efter reningen gör de jargiska legionerna en slutgiltig offensiv och driver tillbaka mûhadinerna ända till Zius gräns. Erövringarna i Tarkas är svåra att hålla för de jargiska arméerna och överges efter endast ett par år.

Flykten från Okrana utbryter år 2639 efter reningen. En långvarig svält drabbar provinsen Okrana och alla nya jargiska bosättningar i väster. De som orkar flyr till kejsardömets bördigare provinser. St Zitonia predikar och genomför mirakel bland flyktingarna. Bland annat förvandlar hon mångt av de svältande till duvor så att de skall kunna fly till platser där livet är lättare.

Förräderiet vid Ramia[redigera]

År 2670 efter reningen inträffar något som kallas förräderiet vid Ramia. Invånarna i staden Ramia i provinsen Sardan vägrar att öppna sina portar för en illa ansatt jargisk expeditionsstyrka. Det hela slutar med att de jargiska soldaterna nedgörs av de förföljande kamorianerna. Tre år senare när de kamorianska vildarna drivits tillbaka över Krolimbergen, belägras staden Ramia. Kättarna i staden kapitulerar efter ett par månaders belägring. De repressalier som följer är hårda och en stor del av stadens invånare deporteras. Drygt femtio år efter förräderiet vid Ramia, år 2722 efter reningen, får vulkanen Jorak ett utbrott. Staden Ramia dränks av ett askregn som dödar nästan alla invånare. Över tusen år tidigare hade St Genesmus predikat om syndarna i Ramia och om hur staden skulle gå under. Efter att Aboraten förklarat att det var Daaks straff mot de otrogna i Ramia byggs staden aldrig upp igen.

Sentida Historia[redigera]

Då Jargus kröns till ny kejsare i det jargiska kejsardömet år 2836 efter reningen uppstår politiska komplikationer då den dåvarande Aboraten inte riktigt kommer överens med den nye kejsaren. Efter sexton år av komplicerade politiska förvecklingar sluter kejsaren ett avtal med aboraten i Tibara och tillåter Daaks heliga missionärer att grunda den nya kolonin Lothian. Problemen mellan Daakkyrkan och kejsaren fortsätter då provinserna Lemira och Merun, år 2880 efter reningen, drabbas av en kraftig torka som leder till en omfattande svält i dessa jargiska områden. Trots Daakkyrkans påtryckningar vägrar kejsar Jargus att skicka mat till de svältande vilket leder till många mindre uppror. För att kväsa oroligheterna kommenderas kejserliga legioner och inkvisitörer in från de närbelägna provinserna.

År 2939 efter reningen sås det frö som skall bli grunden till den stora fiendskap som råder mellan Daakkyrkan och Samorismen. Ett fartyg fullt med samoriska hedningar på väg till Camard uppbådas av ett jargiskt skepp. De hedningar som vägrar att konvertera dränks av de jargiska inkvisitörerna så att de kan renas i Daaks skärseld. Då nyheten om de jargiska dådet sprids så bränns det sabriska Daaktemplet i Camard ned av uppretade samoritroende. Detta leder till en allvarlig kris i de hittills godaförbindelserna med Consaber. Överjarlen i Camard erbjuder sig att bygga upp ett nytt och större tempel för de få Daaktroende sabrierna i området. Relationerna normaliseras snabbt då det sabriska folket i området inser att det var jargierna som var grunden till problemen. För att förtydliga skillnaden mellan jargierna och sabrierna kallas detta nya tempel för 'Den sabriska sjömanskyrkan' och inte 'Daaktemplet' som det nerbrända templet hette. Det hela slutar dock inte med detta. Två år efter incidenten utlyser Aboraten i Tibara ett heligt korståg mot de otrogna i Asharien och Soldarn. Förklädda jargiska inkvisitörer tar sig in i Asharien från Drunok. De härjar och bränner byar och bondgårdar i västra Asharien, ledda av St Pancruz. Året därpå lyckas soldater från Nimto konfrontera de jargiska inkvisitörerna. Nära nog nittio inkvisitörer hängs, men ett okänt antal tros ha kommit undan. År 2944 efter reningen inträffar reningen vid Boron. Jargiska inkvisitörer överfaller och dräper ett följe fredliga samoriska munkar och nunnor. Efter tre dagars förföljande lyckas Zoriánordens krigare att infänga och dräpa de sista inkvisitörerna på soldisk mark.

År 2957 efter reningen uppstår en djup schism mellan den jargiska moderkyrkan och Drunoks visdomskyrka. Följden blir att jargiska trupper ockuperar de västra delarna av Drunok. Året därpå äts den jargiska Aboraten upp levande av råttor i det såkallade 'råttornet' i Binkh. Det ryktas att den tillträdande aboraten hade något med det hela att göra, men exakt vad klarläggs av naturliga skäl aldrig. Andra rykten pekar ut schismatiker från Drunok eller Antimoniter från Consaber. År 2.966 efter reningen utropar den nye aboraten i Tibara ett nytt korståg mot Soldarn.

Daaks symboler[redigera]

Det finns en rik flora av symbolik inom Daaks kyrka. Olika samfund inom kyrkan använder sig av sina egna symboler, men de allra heligaste symbolerna är gemensamma för samtliga samfund.

Daaks renande flamma[redigera]

Daak själv symboliseras av den renande flamman. Daaks eld finns längst fram i varje Daaktempel. Elden kan också symbolisera det bål som förkunnaren Milargok dog martyrdöden på.

Daakkorset[redigera]

Daakkyrkan symboliseras med ett kors som är kombinerat med en triangel. Detta sägs vara en helig avbildning av det kors som profeten Udar korsfästes pâ. Andra texter påvisar att denna symbol funnits ännu tidigare än då Udar korsfästes. Daaks kors bärs av alla präster inom Daakkyrkan och finns dessutom bakom Daaks renande flamma i varje tempel (i vissa tempel är korset placerat i den renande elden).

Daaks triangel[redigera]

Daaks Triangel är en helig gest som utförs med högerhanden. Man snuddar pannan, vänster axel följt av höger axel. Gesten är en liten kort bön om Daaks beskydd, huvudsakligen när man står inför något 'ogudaktigt'. Den är också en ren religiös gest som används som tillägg till en bön, när man nämner ett helgons namn eller inför ett altare, en helgonstaty eller annan plats av religiös signifikans.

Daaks avbildning[redigera]

Daak avbildas ibland som en kraftfull man med långt vitt hår, kort skägg och lysande ögon utan pupiller. På hans högra sida tronar ett blått lejon med svarta örnvingar av stål och på hans vänstra axel sitter en vacker fågel. I hans händer vilar ett svärd av skiraste glas. Ibland avbildas guden endast med ett lysande öga utan pupill.

Doktrin och budskap[redigera]

Det finns så många olika tolkningar av Daaks budskap att det inte i praktiken kan sägas bilda en religion utan flera olika. De olika lärorna nyttjas både av den högste aboraten och kejsaren som ett styrmedel - ett sätt för att hålla befolkningen lugn och i arbete. Daakkyrkans budskap består av fem huvudsakliga delar.

Trosbekännelsen[redigera]

Det centrala konceptet är att Daak är den enda guden och att andra "gudar" är demoner eller ondskefulla andeväsen som vill leda människan bort fran den sanna vägen. Det är varje troendes plikt att bekänna sin tro genom att bekämpa dessa avgudar. Daak har också skapat världen och härskar över både det mundana planet och andeplanet. Den troende skall hedra Daak för detta. Till detta ändamål används Daaks trosbekännelse även som en bön och lyder då

"Daak är den allsmäktige skaparen. Daak är den ende guden; han härskar över världen, både den synliga och den dolda."

Daaks uppenbarelse[redigera]

En viktig del i Daakkyrkans lära är att Daak uppenbarat sig för de rättrogna vid ett flertal tillfällen. Daaks uppenbarelse skedde första gången genom Jordesoldatens framträdande. Efter jordesoldaten uppenbarade sig Daak i profeten Udar, profeten Milargok och senast i Ljusbringaren. Dessa fyra människor ses som gudomliga och dyrkas som gudar underställda Daak. De flesta Daaktroende håller för troligt att Daak återigen skall uppenbara sig för de rättrogna, åtminstone då den yttersta tiden är nära förestående.

Den högsta plikten[redigera]

Grunden i religionen är att alltid göra sitt bästa, att ära den högre makten och att vara god och barmhärtig. Det är varje levande människas plikt att be för Daak på det att Daak till slut skall segra över ondskan och mörkret i världen. Detta är också meningen med det världsliga livet. De troendes lidande är inte ett straff från Daak utan ett offer till guden som ges i utbyte mot frälsning. Att uppfylla den högsta plikten är en förutsättning för att erhålla Daaks frälsning.

Döden[redigera]

Efter döden ledsagas de rättrogna utan synd på en långfärd som slutar i Daaks himmelska rike ovanför molnen. De själar som hamnar hos Daak kan välja att leva ett nytt liv eller vänta på den yttersta dagen i Daaks fästning. De som syndat utan att fått frälsning kastas tillsammans med de otrogna ned i ett fasansfullt purgatorium, där en renande eld, fasansfulla demoner och det orena blodets avkomma plågar de olyckliga själarna, i väntan på den yttersta dagen.

Daaks frälsning[redigera]

Daak har förbarmande och tillgiver den troendes alla synder. Endast för förnekelsen finns ingen förbarmelse. De otrogna kan dock renas av Daaks eld och på så vis frälsas på den yttersta dagen. Som troende är det viktigt att synda så lite som möjligt. Har man ändå syndat är det nödvändigt att få syndaförlåtelse, göra bot eller bli renad. På den yttersta dagen skall alla rättrogna frälsas från allt ont som tillkommer syndarna. De frälsta skall vid denna yttersta tid skåda Daaks uppenbarelse.

Malgoarh[redigera]

Se huvudartikeln om Malgoarh.

Bortsett fran alla andra avgudar som hedningarna dyrkar finns det en återkommande "fiende" till Daak som de heliga skrifterna - ofta in i minsta detalj - talar om. Denna varelse sägs vara en demon, ondskan - den onde. Varelsen har en mängd andra namn. Det namn som sällan nämns men som alla vet är Malgoarh, man föredrar att kalla "honom" för 'den lede' eller 'hin håle'. Ett annat mer illavarslande namn är Antimon. Malgoarh brukar beskrivas som ett ondskefullt väsen format av kall metall och stöpt en mans skepnad. Han sägs vara underbart vacker men utstråla en isande kyla som får rena människors hjärtan att frysa till is. Malgoarh tillskrivs en mängd skepnader, illdåd och katastrofer. Daak har sedan tidernas gryning legat i fejd med Malgoarh.

Förbjudna häxkonster[redigera]

Ett viktigt drag för den Jargiska Daakkyrkan är att man inte tolererar magi. Häxor och trollkarlar perverterar Daaks storhet genom att förneka att det endast är Daak som kan dela med sig av sin gudomliga kraft. Magi är därför förbjudet och belagt med dödstraff i det jargiska kejsardömet.

Dyrkan[redigera]

I varje jargisk by finns ett tempel eller åtminstone en liten helgedom med minst en av Daaks tjänare som undervisar barnen och predikar gudens ord varje helg och helig dag. Undervisningen börjar mycket tidigt och barnen sållas ganska snabbt. Kvar blir endast de mycket dugliga och de vars föräldrarhar råd att låta sina barn slippa arbeta. Dyrkan av Daak sker genom de sju sakramenten. Dessa är synliga, mundana element som skänker himmelska gåvor. Dessutom finns det sju heliga påbud som alla sanna Daaktroende lever efter. Dessa påbud är dock självklara levnadsregler.

Bönen[redigera]

Bönen är den viktigaste handlingen för dyrkan av Daak. Den består av en halvtimmes bön på morgonen och en halvtimmes bön på kvällen. I alla jargiska städer ringer kyrkklockor inför bönestunderna. Under de heliga dagarna måste alla troende närvara.

Dopet[redigera]

Alla nyfödda skall enligt lag visas upp för en präst så att det kan döpas och därmed upptas bland Daaks troende. Det händer att de klena, sjuka, lytta och de som fötts under ett ont tecken inte blir döpta (och därmed döms till att bli en slags lägre medborgare) av mer vidskepliga präster.

Tributen[redigera]

Alla Daaktroende måste betala tionde på alla inkomster. Detta utgör en sorts kyrklig skatt motsvarande 10%. Till skillnad från andra religioner blir inte tributen större när man uppnår en högre grad inom kyrkan.

Tjänstgöringen[redigera]

Alla Daaktroende mäste tjänstgöra i kyrkans tjänst. De lägsta medlemmarna skall bidraga med 24 dagsverken per år. Det går att köpa sig fri från dagsverken genom att betalamotsvarande 7 silver per dagsverke. Präster (exempelvis adepter, munkar, nunnor, prelater och högre) arbetar heltid för kyrkan och behöver inte göra några dagsverken. Dessa har fyra veckor att disponera för egna studier, resor eller liknande. Präster kan få extra ledighet genom att donera 100 silver per extra vecka ledighet.

Reningen[redigera]

Att bekänna sina synder är en viktig del i Daaktron. Syndabekännelsen sker genom bikt för en präst. Profana synder kan förlåtas av den präst som tar emot bikten. Dödssynderna kräver som regel alltid botgöring. De blasfemiska synderna medför avrättning så att syndaren kan renas i skärselden.

Ämbetsvigseln[redigera]

Under den heligaste dagen, sabatio i månaden primal, vigs präster. Det kan vara olika titlar, exempelvis prelat, prior, precept och primod. Ämbetsvigsel sker med den heliga smörjelsen som visar den makt som Daak gett prästen.

Sista smörjelsen[redigera]

Efter livets slut ges den sista smörjelsen till den döde så att den dödes själ kan komma till Daaks rike.

Synd[redigera]

En annan viktig del av Daaktron är synden. Att inte synda är mycket viktigt för en rättrogen. All synd är Malgoarhs verk och måste därför undvikas på alla sätt. Det finns tre olika typer av synder: profana synder, dödssynder och blasfemiska synder.

Trosinriktningar[redigera]

Inom Daaktron finns det många olika trosinriktningar, vissa tillåtna och vissa bannlysta av aboraten i Tibara.

Malgoarhiterna[redigera]

Denna trosinriktning är bannlyst eftersom de dyrkar Daak och Malgoarh som två likvärdiga gudomar. De anser visserligen att Daak är god och Malgoarh är ond, men detta ses inte som någon förmildrande omständighet av prästerskapet i Tibara – erkänner man den onde skall man utrotas. Malgoarhiterna tolkar det som står i Gudaboken som att belial med Malgoarh gjorde uppror mot Daak för att återfå sin rättmätiga och jämställda position med Daak. Tillsammans med Fexior, Daaks blåskimrande lejon med vingar av stål, besegrade Daak belial och kastade ner dem i ett fasanfullt eldhav som Daak skapade för att frälsa de som syndar. Endast Malgoarh förblev fri och denna onde gudom strävar nu efter att rädda alla dessa orättfärdigt straffade som utgörs av belial. Daaks makt minskade dock och han blev tvungen att dra sig tillbaka till en befästning ovan molnen. Malgoarhiterna anser att alla dessa konflikter skadat skapelsen och det menar att våld och krig är förkastligt. Därför försöker de leva ett så fredligt liv som möjligt – helst skulle de vilja vara ifred från alla andra. Dyrkarna anser också att man skall avhålla sig från sexuellt umgänge så mycket som det går för att om man förökar sig ökar bara lidandet i världen. Vidare skall man undvika att äta allt som har sitt ursprung den sexuella akten, såsom ägg och mjölk.

Antimoniterna[redigera]

Antimoniterna dyrkar den store Antimon såsom varande den sanna Daak. Av de troende kallas han för 'Prince Caligans' (dvs 'Mörkrets furste') eller bara 'Princep' ('Fursten'). Dessa djävulsdyrkare tycks alltid ha funnits, men moderkyrkan har trots evig bannlysning inte lyckats utrota dem. Antimoniterna är inkvisitionens största fiende. Medlemmarna har gjort det till en av sina uppgifter att avrätta så många inkvisitörer som möjligt (speciellt med det hemliga sällskapet Lacrima Antimonias). Man arbetar också mer fördolt med att hindra inkvisitionens arbete. En viktig antimonitisk föreställning är att Antimon förkroppsligar Daaks ondska och att man på så sätt kan förklara lidandet. Anledningen till varför Antimon dyrkas är att sekten anser att det är det enda sättet som man kan minska lidandet i världen. Antimoniternas mest ökända dåd var att år 2605 e.D. lönnmörda Kejsar Avenisian Botaneiates – allt sedan dess har de jagats oförtröttligt av inkvisitionen.