De fyra tornen

Forntida civilisationer tycks ha varit mycket intresserade av att kartlägga Mundanas magiströmmar, och ha haft betydligt mer resurser för detta ändamål än de moderna magikerordnarna, som begränsas av sina respektive statsmakters högre prioriteringar. Det är lite oklart exakt vilka forntida civilisationer som reste alla de monoliter, megaliter, stencirklar och pyramider som markerar konvergenspunkter och strömmar för världens kraftflöden, men en spektakulär mängd rester av dessa monument återstår än idag i världen. Magiker i historisk tid har flitigt studerat dessa, men många frågor har förblivit obesvarade. Monumenten tycks ha sin starkaste koncentration i det som idag är Asharina och Rhung-Alari, men anmärkningsvärt många återfinns också på De stora slätterna, i Stora Arkipelagen och på Takalorr. Västlanden har som jämförelse relativt glest med dylika fornlämningar.

Översikt

Studier som Thakalatribunalerna gjorde för fem sekler sedan kartlade en bråkdel av magiflödet i Corinth Mundana, men inbegrep alla viktiga strömmar, kraftansamlingar och maginoder. Studierna påvisade en relativ samstämmighet med forntida monuments utbredning och placering, men framförallt identifierade de fyra sannolika konvergenspunkter utan like, där enormt många olika flöden korsades. Dessa konvergenspunkter låg dessvärre samtliga långt från Thakalatribunalernas räckvidd, och i två fall långt från någon civilisation, så direkta studier av dem kunde aldrig göras, men de bedömdes vara högmagiska platser utan like, infuserade med fler olika aspekter än några andra platser i världen. Vidare studier visade att forntida civilisationer hade rest väldiga torn på flera av dessa konvergenspunkter, något som knappast var en slump. Det enda Thakalatribunalerna någonsin kom åt att studera var det de kallade Nordens torn, i Mitheraskogens nordliga utkanter; man fann mycket riktigt ett jättelikt torn där, förvånansvärt välbevarat och med märklig arkitektur, men platsen var inte särdeles högmagisk, och nya beräkningar korrigerade de gamla; konvergenspunkten ifråga låg längre norrut, någonstans på stäpperna, utom räckhåll för denna expedition.

Termer motsvarande Thakalatribunalernas har senare påträffats i många äldre texter från hela världen, som refererar till fyra torn: Nordens torn, Söderns torn, Västerns torn och Österns torn. Mer information har sakta framkommit, och även om få av Mundanas lärde har någon närmare insikt i saken så verkar det som att Thakalatribunalerna mycket riktigt bara återupptäckt något äldre civilisationer redan känt till, och att De fyra tornen har brukats, i någon mån, långt efter det att civilisationerna som reste dem försvunnit. Ofta har de kontrollerats av olika hemliga magikersällskap, som var för sig sökt utnyttja deras krafter för att påverka Mundanas öde. Inuti tornen sätts många av Mundanas lagar ur spel, andeplanet och skugglandet och den dödliga världen möts i gränsland och portaler till Damoklenes hallar, och det har därför varit svårt för angripare att någonsin storma tornen själva, sedan tornens herrar väl lyckats förskansa sig i dem och lärt sig att bända deras magiflöden efter sin vilja. Tornen kan på så vis formas till formidabla fästen och fristäder åt de grupper som behärskar dem. Från tornen kan förutskickelse, fjärrskådning och annan långväga magi fås att fungera bättre än på någon annan plats: de verkar för magikersällskapen som gigantiska projektorer för deras kraft, om än fortfarande ultimat begränsad av magins lagar.

Aricandor med flera lärde tror att tornen är pre-kataklysmiska till sin natur, att de första tornen på dessa platser restes redan innan någon väldig katastrof som omformade världen för tiotusen år sedan, och blev början till de nutida civilisationerna. Möjligen har tornen därför för-mänskligt ursprung. Andra lärde menar dock att flödesteorin påvisat att något radikalt hände med magiflödet för mellan nio och sju tusen år sedan, och att tornen därför omöjligt kan vara äldre än så, eftersom de då skulle markera förhistoriska konvergenspunkter som senare ändrats. De respektive tornens herrar vet måhända sanningen, men de smider planer i det fördolda och talar inte.

Västerns torn

Västerns torn markerar en konvergenspunkt i Blå havet utanför Mûhad, en plats som tidigare var ovan havsytan, och säte för huvudstaden Votan-Abor i det forntida riket Akpilos. Akpilos är känt för spektakulära magiska bedrifter, och för sin dramatiska undergång när riket slukades av haven. Men Votan-Abors högsta tornspira återstod, ensam ovan havsytan, och vaktades av arvtagarna tll Domara Tashar, kejsarnas av Akpilos råd av hovmagiker. Dessa förde länge en relativt anonym existens, men var inte så geografiskt isolerade som de hade kunnat önska, och fick underkasta sig det Edronitiska imperiet, något som dock gav skydd mot Aunurierna. Omsider, efter många intriger, formades tornets nuvarande väktare, De trettons råd, som en sammanslutning av överlevarna från Domara Tashar, resterna av den mûhadinska magikerkonspirationen Sekhmets cirkel, samt några andra mäktiga individer. Vid det här laget hade alla riken i västerled fallit och Summags slätt reducerats till hemsökta ruiner, och Västerns torn kunde åtnjuta relativ anonymitet för en lång tid. I samband med Dazhûrs rit, emellertid, förlorade de stort och kostsamt mot drakväktarna, och tvangs ge upp tornet självt. Detta står nu ensamt ovan havet, bevakat av Drakalliansens allierade, och De trettons råd, som fortfarande av andra och sig själva refereras till som 'Västerns torn', har retirerat till ön Edron och De vittrade öarna därbortom, där de fortsätter sina försök att stärka sitt inflytande över Västlanden inför det kommande Mörkret.

Österns torn

Det centrala Mundanas magiker vet mycket lite om österns torn, som ska ligga någonstans i södra Ebhron. Det tycks som att Kabalaorden formades runt denna plats, och oinskränkt har kontrollerat tornet i många årtusenden. Det faktum att Kabalaorden kontrollerar ett mäktigt rike ger dem resurser vida överträffande de andra tornens, och det tros att endast Iset Azarmisherahs förbannelse över Luberos hindrade dem från att bemäktiga sig också Söderns torn för länge sedan. Kabalaordens motivationer och långsiktiga planer är höjda i dunkel; i forna dagar hade de våldsamma interna maktkamper med Tarasharerna i Ebhron, och det är oklart om det var Kabalan eller Tarasharerna som orkestrerade de många försöken att kontrollera Stora Arkipelagen. Krigen mot Chargulerna utmynnade också i intet, och ordens politik har på senare år tyckts allt mer inåtvänd. Det är möjligt att de bidar sin tid på rätt tillfälle häva Luberos förbannelse, att slutligt besegra chargulerna, eller uppnå vad det nu vara månde som de önskar i det gåtfulla fjärran östern. Man har intensivt odlat vänskapliga relationer med Consaber och Legio Colonan, och i ljuset av Consabers bakslag i Sjunde thalaskiska kriget har enstaka konspirationsteoretiker spekulerat i om Kabalan möjligen kommer försöka absorbera Legio Colonan innan Thakalatribunalerna gör det. Ett annat relevant faktum är att Kabalan på senare år öppnat nya akademier i flera av Corinth Mundanas länder, måhända en subtil imperialistisk strategi; det är dock okänt om dessa akademier dessutom inneburit tillägg av medlemmar i Kabalaordens inre cirkel.

Nordens torn

Nordens torn ligger i norra delarna av Ringbergen på De stora slätterna. Området ses av lokala rauner som hemsökt, och undviks allt som oftast, men De tysta tycks ha kontrollerat det för en tid, innan de kastades ut av en okänd fraktion som efterlämnade gåtfulla ristningar och tillbyggnader till komplexet. Var denna fraktion tog vägen, eller vad som hände med den, är en gåta, likaså vad eller vilka som behärskade tornet innan De tysta kom dit. Det tros ha byggts av en civilisation före Rarûn-riket, men Mundanas historiker har aldrig hittat belägg för någon sådan i regionen. En esoterisk möjlighet, givet att Nordens torn står på den största av alla kända kronotropiska kraftansamlingar, är att tornet i själva verket byggts av framtida varelser, och sedan förflyttats bakåt i tiden. Denna radikala förklaring understöds av det faktum att tornets kraftfält beter sig väldigt märkligt, och inte alls motsvarar de historiska variationerna i lokala fält.

Av de fyra tornen har Nordens torn har inte bara den mest tumultartade och gåtfulla historien, utan också det mest isolerade läget. Tia'shi Tarivei, en fraktion avfälliga sanarialviska magiker, hittade slutligen platsen på 2900-talet e.D, sedan de kastats ut från sitt fäste norr om Mithera (antagligen samma torn som Thakalatribunalerna en gång utforskade). När Tia'shi Tarivei hittade hit tycks platsen ha varit helt övergiven sånär som på ett litet antal raunländska eremitmystiker, som snabbt avhystes eller dräptes. Teveletions mäktiga tidsmagi tillät Tia'shi Tarivei att göra tornet till ett formidabelt fäste och ett fantastiskt säte för deras makt, men jämfört med fraktionerna i kontroll över de andra tornen var Tia'shi Tarivei en samling dekadenta amatörer, och även om de framgångsrikt höll stånd mot drakväktarnas attack under Dazhûrs rit gick det utför därefter, och medlemmarna föll en efter en. Tia'shi Tarivei förfogade heller inte över några ansenliga resurser i form av militära eller ekonomiska medel, och en dag kunde Den åttonde stammen helt sonika vada in och ta över tornet utan motstånd. I processen bemäktigade de sig också en mystisk alvkvinna, Sierskan i Nordens torn, som inte tycks ha tillhört Tia'shi Tarivei och på något sätt hamnat i tornet. Vem hon än är, tycks hon vara signifikant, och Teveletion har förgäves försökt undsätta henne - kanske är hon en varelse från framtiden, utsänd av Tornbyggarna?

Idag har Tia'shi Tarivei för de flesta syften upphört att existera, även om dess före detta medlemmar påträffats i anmärkningsvärda sammanhang - vid Malkom Trevenas hov i Kragenhortz, i Sällskapets hemliga arkiv, och vid Belisarius Castors hov i Maulio. Tia'shi Tariveis planer är med andra ord knappast till ända, men det är nu i praktiken Den åttonde stammen som kontrollerar Nordens torn. Om de överhuvudtaget är kompetenta att utnyttja tornets makt återstår att se; kanske tänker de helt sonika överlåta det åt Sällskapet - i sig ett mycket oroande prospekt.

Söderns torn

Söderns torn är beläget på Luberos, ett område som i forntiden gick under namnet Sashirna och behärskades av Sauraštra, ett mäktigt rike som höll stånd mot mörkret med hjälp av Vågentiteten. Med Vågentitetens tilltagande korruption blev det Söderns torns uppgift att bevaka och vårda den, och Sauraštras magiker, Asmiderna, skapade för detta syfte sällskapet Ayedwara-Osi, Tornets väktare. Ayedwara-Osi kontrollerade Söderns torn i många årtusenden, men under olika inkarnationer; efter Sauraštras fall leddes asmiderna av väsen utsända av Sarathikonfederationen, men Iset Azarmisherah usurperade organisationen, och använde den och tornet för sina dunkla syften. Iset gjorde slut på asmiderna sedan dessa gjort uppror mot honom, och efter att Iset avhysts från Luberos formade Qaitu Haraka en ny inkarnation av Ayedwara-Osi att ta över väktarskapet, med oklara band till Isets agenda..

Söderns torn är det torn som geografiskt ligger närmast ett annat; Österns torn, och ebhronitiska krafter har genom historien åtrått Luberos lika starkt som Iset gjorde. Luberos förbannelse kom emellertid att kullkasta Kabalaordens alla förhoppningar om att kunna kontrollera två av De fyra tornen, men också att tvinga Ayedwara-Osi till en relativt tillbakadragen existens, då dess möjligheter att projicera makt utanför Luberos blivit starkt begränsade, och även själva tornets kraftfält genomsyrat av Vågentitetens vansinne. Sedan förbannelsen kastades har Söderns torns magiker därför primärt verkat i Stora Arkipelagen med omnejd, och gjort mycket lite väsen av sig i Mundana. De bidade sin tid i väntan på nya möjligheter, men allt gick i stöpet när Rauthvaari usurperade Vågentiteten. Ayedwara-Osi föll nästan helt under dennes mentala kontroll, och det är i praktiken Rauthvaari som nu är Söderns torns herre, nära nog allsmäktig på sin domän. Men Luberos förbannelse är nu till slut hävd, och Österns torn kan möjligen komma att agera.

Andra torn

Obskyra och apokryfa skrifter från svunna riken och förvirrade hjärnor nämner av och till ytterligare torn, en möjlighet som understöds av en del beräkningar och flödesscheman. Det kan finnas en konvergenspunkt lika vital som De fyra tornens i de fallna länderna bortom Ebhron (kanske är det denna Kabalaorden sökt i sina historiska krig mot chargulerna?), och en motsvarande punkt bortom Menon-Aun, kanske kontrollerad av kamorferna. En liknande punkt sägs också ha funnits på Mio-Enara, men nutida mätningar kan inte påvisa den. Ashariska magiker har upptäckt irregulariteter i magiflödet runt Sunariskogen, något Kabalaorden i Asharien varit märkligt benägna att nysta i; Ezêm Kordadbeh, ett uråldrigt zhaniskt uppslagsverk, nämner ett "Mittens torn", och placerar detta till "Luftbarnens länder". Detta har givit upphov till spekulationen att Kisharnias torn är ett femte torn, och att Liljans råd på något vis dolt detta genom att manipulera eller maskera magiflödena. En femte kraftkälla var de facto inblandad i kastandet av Dazhûrs rit, men ingen har kunnat spåra den. Kanske var Mittens torns konvergenspunkt en gång belägen där Kisharnias torn nu reser sig, men slets från Mundana när världen ombildades i Meharcarans peripeti, och slutade upp i Skugglandet, i Drömmarnas stad, där Dimmornas herre håller hov i Skymningens spira.