Foss
Foss föddes (enligt "Kyrklig jargisk tideräkning") i Udekanda månad, i Bio veckodag vid fullmåne år 2842 e.D. På gammaldags asharisk tideräkning kan detta översättas till, Vintermånad, en Fridag då fullmånen lös på himmelen år 2842 e.D. Foss var ett önskat barn och hans far och mor (Tround och Dara) hade länge och väl försökt och nu slutligen lyckats. Foss beskrevs som "en gåva från himmelen, med klarblå ögon och rufsigt illrött hår.
Bakgrund
Då Foss växte upp var endast hans mor och fars gård en liten torparstuga som fått ett tunnland arrenderad till sig. Foss hade mycket svårt att få vänner och då valde istället att lyssna på de gamla som ständigt berättade om storslagna strider, ohygglige varelser och mäktiga kungar. Efter 17 år bestämde sig unge Foss att nu får det vara nog. "Jag kan inte sitta hela livet och lyssna på sagor, nu får jag allt uppleva en på riktigt." Med de orden sagda tog han sina ägodelar i ett knyte och begav sig ut i den stora vida världen. Foss har aldrig varit stark, utan alltid fått utnyttja sin list och livliga fantasi till att få sin vilja gjord. Detta har visat sig komma till pass många gånger under hans vidfärda resor.
Foss första strapats ledde honom till en stad väster om Fala, nämligen Västerbrygga (Beläget i den norra delen av Soldarn). Detta skulle komma att bli något han inte skulle glömma. Naiv och ung blev han indragen i den "undre världen" och när han minst anade var han fast som i ett skruvstäd. För att lugna sina nerver från de konstanta attackerna från barbarerna och sin kniviga situation i tjuvgillet han blivit inföst i vände han sig till värdshusen. Detta är till stor del anledning varför han än idag har ett stort intresse för alkoholhaltiga drycker.
Trollet
Efter att ha levt under två års tid i Västbrygga bestämde han sig, då mörkret var som tätast och isande ylade utomhus, att fly. Otroligt nog hade tirakerna också bestämt sig för att ha en räd just vid detta tillfälle, vilket gav Foss möjligheten att fly helt obemärkt. Dock hann han inte ta sig långt ifrån staden förrän vinden ökade i styrka, och snart stod regnet som spön i backen. Desperat sprang han i en riktning och efter att sprungit tills dess att orken ej fanns mer visade de sig att han nu befann sig i en skogsglänta. Trött, frusen och hungrig lade han sig ner på en stor mossbädd och slöt ögonen, i hopp om att vakna från denna mardröm.
Mitt i natten vaknade han. Han såg då hur en vidundlig varelse stod över honom, nynande och pysslade om honom. Hela han började skälva då han insåg vad som stod över honom. Varelsen ignorerade Foss febrila skakande och gav honom en mugg av tenn med sina väldiga. Oförmögen att göra något annat tog Foss emot skålen och drack innehållet, smaken var besk och osmakande, men då han druckit upp allt kändes det som hans ögon vant sig vid mörkret runt omkring honom. Med nytt mod tog han till orda och tackade med allt sitt hjärta trollet. Med en långsam röst som lät likt ett knarrande träd svarade trollet: "En gåva från trollen du mottagit, en gåva troll nu vill mottaga."
Foss började febrilt gräva i sin packning, detta enda han fann i packning var mat och kläder. Hjärtat började bulta snabbare, han har ingen aning vad han ska göra. Han tömde sin packning på marken och började gräva runt i högen. Trollet sträckte in knotiga, åldrade näve emot högen och drog ut en ring. Ringen var ungefär lika stor som Foss handled och denna hade han fått som gåva från sin mor.
"Ett godtagligt offer" konstaterade trollet och lade sig ner igen för att sova. Foss drog ihop sin packning, lämnade kvar lite mat och sprang för glatta livet från trollet. Inte förrän han kommit till sitt nästa mål hade han förstått hur lyckligt lottad han varit.
Helmslakten
Se huvudartikeln om Helmslakten.
De närmaste fem åren reste Foss runt om hela Västmark och Damarien, i jakt på kunskap om det troll som räddat honom. Han lyckades inte finna något men däremot hände något underligt två nätter från den mörka nyårsnatten år 2866 e.D. Foss var då i Mirron, en stad inte långt ifrån Helm, och njöt av ett stop mjöd medan han bläddrade i en bok han funnit i det närliggande biblioteket. Foss hade då varit i Mirron i snart ett år och var ganska van vid stadens rutiner. Just den natten hörde han skrik från gatan. Snabbt slängde han på sig sin kappa och begav sig ut i mörkret. Mitt på torget stod ett dussin människor runt en mindre skara, de i den mindre skaran nedstänka i blod. Människorna i den mindre skaran skrek och gormade, talande för sig själva, med en blick av galenskap. Tyvärr fick Foss aldrig tala med någon av dessa personer själv, då alla fördes iväg av vakter, men han fick tag i en kvinna som talat med en av dem. Hon berätta att dessa var från Helm. De hade mest svamlat och talat i gåtor men det lilla kvinnan hade fått ut var: "De kom på natten, de döda har vaknat till liv, de lämnar ingen levande."
Trots Foss oerhörda nyfikenhet bestämde han sig för att detta var alldeles för farligt för honom och bestämde sig för att ta första bästa skepp till Jargien, i jakt på mer svar om de mystiska trollen. Som sagt begav han sig till Jargien och reste runtom hela kungadömet i över 17 år. Under dessa 17 år beger han sig flertal gånger till Västmark, och under ett av dessa förbiresanden åker han till Västborg, där han på ett mycket annorlunda sätt lär känna Grönsav och Argus. Foss beger sig också till Kamor, Caserion, Thalamur, Consaber, Mûhad, Eumo och flertal andra platser under dessa 17 år. Dock är dessa bara förbipasseranden som han gör då han söker vissa speciella bibliotek, böcker etc.
Äventyr
Vid 41 års ålder, (år 2883 e.D) får han bud från sin moster, som berättar att hans far och mor har avlidit. Brevet berättar att hans mor dog två vintrar sedan av feber och fadern dog nyligen av sorg. I brevet står det även att hans moster kommer förvalta godset (!) till dess att Foss anser sig beredd att komma hem. Foss, som aldrig riktigt haft kontakt med sin moster, tror något är på lur men forsätter ändå sina studier i Jargien.
