Kategori:Damarien

Damariens och ätten Vitfjäders fana

Damarien är ett slutet land i västra Asharina med naturliga gränser åt alla håll. Förr påbick en del handel med Västmark i söder, men nu har gränserna slutits och man befarar att ett nytt krig är på intågande. Damarien är en diktatur där olika fraktioner hela tiden kämpar om makten, och i mellan dem kläms det fötryckta folket. Rykten cirkulerar i länderna omkring om Xinukulter, vampyrer och arméer av vandöda innanför Damariens gränser.

Adelstitlar[redigera]

Storfurste- Landets härskare. Hur mäktig denne varit har varierat genom historien. Ibland har de varit envåldshärskare (som t.ex. Pelgrin Slaktaren och Thamas Vitfjäder) men oftast har de varit betydligt svagare och endast betraktats som "den främste bland jämlikar" bland de andra furstarna. Titeln översätts ibland (felaktigt) som kung utomlands.

Furste- Styr ett furstendöme, av vilka det för tillfället finns fyra. Titeln är officiellt sett ärftlig, men under Thamas Vitfjäders styre har alla gamla furstefamiljer utom en (van Duncarck av Hammarnäset) rensats bort och ersatts av storfurstens handplockade tjänstemän, som dock fortfarande använder sig av titeln. Titeln kallas i formella sammanhang princep.

Hertig- Styr ett hertigdöme, av vilka det för tillfället finns två. Hertigarna anses stå under furstarna, då de av tradition tilldelades titeln av en furste eller av storfursten snarare än att ärva den. Numera tillsätts både grevar och hertigar av Thamas, och även om furstar fortfarande ses som något högre har alla meningsfulla skillnader försvunnit mellan de två titlarna.

Greve- Styr ett grevskap, av vilka det finns tjugo stycken. Tolv av de gamla familjerna har rensats ut under Thamas styre och ersatts med Thamastrogna grevar. Titeln kallas i formella sammanhang dux.

Godsherre- Grevarnas underlydande är de lågadliga godsherrarna, vilka ungefär motsvarar andra länders baroner. En godsherre (även kallad friherre eller jordanes) styr över ett storgods, som vanligtvis omfattar en större by eller ett antal mindre byar och omkringliggande marker. Många godsherrar är föga mer än mäktiga bondesläkter begåvade med vapensköld, skattelättnad och ett par illa rustade soldater. Godsherrarna har också upplevt omfattande utrensningar under den nuvarande regimen och knappt två tredjedelar av de gamla familjerna sitter kvar vid makten.

Riddare- Den lägsta titeln, ges varje person som mottagit riddarslaget av en högre adelsman. Dessutom tilldelar storfursten personligen alla damariska officerare, nattgardister och högre tjänstemän riddarslaget. Under Thamas styre tillåts inte längre enskilda adelsmän utan tillåtelse ha egna trupper på samma sätt som förr och de flesta riddarordnar antingen drivits i landsflykt (som t.ex. Vargriddarna) eller inkorporerats i armén och nattgardet. Vissa adelsmän (t.ex. Lot van Culnar och Bors van Duncarck) fortsätter att trotsa storfursten genom att hålla sig med egna riddare. Titeln kallas i formella sammanhang Cavalles.^[1]

Religioner[redigera]

Daakkyrkan[redigera]

Daakkyrkan är Damariens statsreligion och det finns formellt ingen motsättning mellan den och moderkyrkan. Religionen är starkast längst med kusten, i städerna och hos överklassen. Den är ovanligare i inlandet, norra Damarien och hos bönder och är då den förekommer där ofta väldigt uppblandad med andra, hedniska, religioner. Adeln har en tendens att se Daakkyrkan som en "furstlig" religion medan andra "lägre" tradtioner passar bättre för pöbeln.

Den damariska kyrkan har alltid varit rätt starkt kontrollerad av lokala furstar och har tvingats hålla en rätt låg profil vad gäller mission och försök att styra damariens inrikespolitik. Detta har gjort kyrkan väldigt tolerant och beredd att se mellan fingrarna med allt utom de allra värsta formerna av kätteri.

Det är förbjudet att försöka omvända medlemmar av Dakkyrkan till en annan religion, men man gör sällan något åt det faktum att många damarier bryter mot det första av de sju påbuden genom att tillbe andra gudar vid sidan av Daak. Exempel på detta är fiskare som ber till Tritos eller bönder som festar till jordmoderns ära. Man fördömer officiellt trollkarlar, men tenderar att tolerera dessa så länge de inte ägnar sig åt farlig svartkonst, särskillt de magiker som beskyddas av Santimarexgillet.

Damarierna tenderar att se Daak lite som de ser sina furstar, en sträng, obarmhärtig och bestraffande gud vars uppmärksamhet man helst bör undvika att dra på sig. Det är helt enkelt säkrare att rikta sina böner till andra gudar eller Daakkyrkans helgon. De senare ses som de enda som förmår stilla Daaks vrede. Helgonikoner är extremt populära och varje välbärgat hem brukar se till att skaffa sig minst en. Milargok brukar ses som den viktigaste profeten och den Milargoanska rörelsen är mycket stark bland damariska Daaktroende.

Den jargiska inkvisitionen är extremt illa omtyckt och misstrodd i Damarien, och istället brukar krigarmunkarna i S:t Sebaels orden försöka ta bort de värsta formerna av kätteri, svartkonst och hot mot kyrkan. Dessa är dock extremt pragmatiska och samarbetar ibland med t.ex. Santimarexordern, Det vita klostret eller kristallordern för att komma åt särskilt farliga grupper (t.ex. lamia- och Xinukulter).^[2]

1. ↑ http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/posts/633134.html
2. ↑ http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/posts/632812.html