Kategori:Drunok

Drunoks riksfana.

Ett land som ligger norr om Asharien, väster om Caserion och öster om det Jargiska Kejsardömet. Landet är känt för sin religionsfrihet samt sitt omfattande jordbruk. Drunok ligger i krig med det Jargiska Kejsardömet, men inga slag har utkämpats på länge.

Folket

Drunok är ett väldigt intressant rike, främst genom de djupt gående konflikter mellan gammalt och nytt som genomsyrar hela riket. Konflikter som den mellan de gamla nomaderna och de nya jordbrukarna. De mellan de gamla stäppkrigarna gentemot de nya riddarna, och de gamla naturreligionerna och den nya Daak-kyrkan. Dessutom säger det en hel del om den typiske drunokiern, då han fortfarande betraktar Daakkyrkan som nymodig trots att den har två och ett halvt milennium på nacken. Att kalla drunokierna ett stockkonservativt folk är alltså att ta rejält i underkant med andra ord. Detta är dock något som främst gäller bönderna, nomaderna och de gamla adelsätterna. Borgarna och nyadeln, som ofta tenderar åt starkare jargisk eller damarisk härkomst (till skillnad från de förutnämda som tenderar att vara en soppa av ashariskt, coloniskt och raunländskt) har dock så gott som alltid varit mer reformvänliga.

Styre

Drunok idag styrs med fast och rättvis hand av Akalla Gahallan III, som enträget kämpar för att rusta upp sitt rike inför det, i hans ögon, oundvikliga kriget med jargien. Han hyser inga som helst illusioner om att den mäktige grannen i väst skulle nöja sig med Thara-Tiannon, och gör därför sitt yttersta för att kämpa emot till det yttersta när kriget väl kommer. Kungen är mycket populär balnd de konservativa makterna i riket, som gärna vill ha revansch mot Jargien och återta Thara-Tiannon. De mer reformvänliga makterna i landet oroas dock av kungens uppträdande. Han ses av dem som en oförsiktig krigshetsare, då han gärna förhalar och myglar med tributerna till Jargien samt sluter vilka nästan avtal som helst med främmande makter som kan ge riket stöd i ett, i mångas ögon onödigt, krig med Jargien. Caserion har givetvis varit mest tillmötesgående med att stödja riket, allt som ett led i den vänskapliga konkurrens de har med Melorion (som stödjer Jargien). De reformvänliga är alltså innte så fruktansvärt förtjusta i sin kung på sistone, utan sätter sitt hopp till prins Rion, kungens ende son. Trots sina unga år är han en slipad politker och tämligen populär i adelskretsar. Utåt sett stöder han sin fars politik men det är ingen hemlighet att hans hellre skulle vilja förhandla sig till en fredlig lösning med Jargierna. Han är dessutom en stor vän av kultur och mycket berest.

Kvinnor

Bland folket och de gamla krigarätterna har han inte mycket stöd dock, då han ses som en vekling som inte hade kurage nog att deltaga personligen i kriget. Mer populär är då hans äldre syster Rianna. Prinsessan Rianna är sannerligen en ytterst märkvärdig kvinna. Under kriget mot Jargien, då det såg som mörkast ut, iklädda hon sig själv och sina hovdamer rustningar och tågade ut i kriget med svärd i hand. Omgiven av sina sköldmöer stred hon vid sin faders sida och inspirerade de drunokiska soldaterna till stordåd. Rianna blev den första kvinnan i Drunoks historia att ges riddarslaget, och flera av hennes hovdamer följde därefter. Detta har knungen, i ett oväntat drag, gjort stor nytta av och börjat låta kvinnor ta värvning och värvas till soldater. Dessutom får en kvinna som sköter en gård eller ett hushåll i sin makes eller sons frånvaro företräda denna vid tinget och räknas som myndig. Kvinnor får även numera ges tillträde till hantverkarskrån, men detta är än så länge mycket ovanligt.^[1]

Det finns även en kvinnlig riddarorden, med prinsessan som stormästarinna och de hovdamer som följde henne ut i kriget som kärna. Den kallas i dagligt tal föga förvånande för Riannaorden, men dess fulla namn lyder "den Drunokiska ordern för vördandet av Drottning Riannas minne" och åsyftar officiellt på drottning Rianna II, prinsessans farfarsmor. Det råder dock väldigt lite tvivel om vilken Rianna som egentligen är fokalpunkten för ordens vördnad, och titeln "drottning" i ordensnamnet kan tyckas vara en direkt utmaning mot kronprins Rion och hans sympatisörer.

Riddare

Det finns även andra riddar- och krigarordnar i Drunok, såsom den andliga Vita ljusets söner, den konservativa Örnorden samt den starkt kungatrogna Grävlingsorden, öppen endast för riddare av Ätten Gahallan.

Bland de ickeadliga krigarsällskapen utmärker sig husarförbanden, som i praktiken fungerar på liknande sätt som ordnarna. Främst bland dessa är det kungliga husargardet, baserade i Arlon. De strävar efter att efterlikna det klassika drunokiska krigaridealet, och lyckas på det hela mycket bra. De åtnjuter stor respekt och en kunglig husar jämställs nästan med en riddare, trots hans lägre börd. Samtliga furstar i riket håller sig även med egna garden, och husarer är även vanligt förekommande bland hövdingar och jarlar i de nordöstra delarna av landet, där de har sitt ursprung på Iltariets slätter.

Drunok har även starka vänskapsband med kraggfolket, och legosoldater från detta resliga släkte är inte ovanliga i landet. Konungen själv har ett livgarde enbart bestående av kraggbarbarer, och den nybildade Tigrinneorden från Urag-ghan består enbart av kvinnliga hillebardiärer från Eyrenskogarna.

Ekonomi

Smide

Drunok har gamla anrika hantverkstraditioner, där smideskonst, hästuppfödning och bryggerikonst värderas högst. Fram tills dess att staden förstördes under de förändrades härjningar så var Ramdor områdets absoluta centrum för vapenindustri, mycket tack vare förmånliga handelsavtal med Rohgandvärgarna. Efter stadens undergång har Arlon tagit över en stor del industrin, men har haft svårt att komma igen till fullo då Ashariens vapenindustri gavs tillfälle att blomstra efter Ramdors fall och har visat sig mycket kokurrenskraftig.

Hästar

Ett område där Drunok dock fortfarande aboslut dominerar är hästuppfödning. Från Iltariets och Pavaras slätter kommer några av de bästa hästarna i Mundana, och de är hett eftertraktade. Särskilt Caserion och Thalamur importerar dem i så stora mängder som finns att tillgå, då de är väl lämpade för det lätta och medeltunga kavalleri de bägge nationerna föredrar. Soldarn å andra sidan föredrar sina inhemska tyngre djur för sitt tunga kavalleri. Jargien är givetvis också väldigt intresserade av de drunokiska hästarna, men då kung Gahallan har förbjudit all hästhandel med Jargien, få kejsardömet tills vidare nöja sig med de djur drunokierna tvingas ge i årlig tribut.^[2]

Öl

Vad övriga hantverksnäringar beträffar, är Drunok också känt för sitt öl. Drunokisk ölkultur är djupt rotad i den uråldriga jargiska traditionen, och alla Mundanas ölkännare skulle skriva under på att finölens hjärta i världen är ett bälte av bryggerier från Okrana till raunflodens bredder. I Drunok finns åtskilliga ryktbara bryggerier, och öl exporteras till hela Asharina och Cirefaliska Salväldet. Cirefalier rynkar gärna på näsan åt drunokisk öl, de har ju inte mycket till övers för det där skabbiga bondelandet, men det är talande att det serveras nästan lika mycket drunokiskt som faliskt öl på krogar i Caserion. Å andra sidan skulle somliga kännare hävda att caseriskt öl är lika med falziner, och falziner är som alla finsmakare vet ett stort skämt.

Drunokierna är framförallt förtjusta i den nytillkommna underjästa ölen, och mörkare öl kan stundtals vara märkligt svårt att hitta särskilt i de västra landsändarna. Å andra sidan anses kronan i den drunokiska ölfloran alltjämt vara den mörka och och mustiga Durumölen, från det anrika klosterbryggeriet i Durum. Uruvider och Erstainare är däremot populärare egentligen, den senare nästan gyllengul i färgen med en lätt fruktig karaktär. Erstain är för övrigt en bryggardynasti från Durum som det varit en del kontroverser kring - de lär vara involverade i en bitter fejd med ärkehertiginnan Drakenhjälm av Valdus och Navar, vars hemmabryggda 'Valdusberger' nått stor popularitet runtom i regionen. Man anklagar bland annat hennes nåd Ärkehertiginnan för att sakna all kunskap om och all uppskattning för öl, och luta sin bryggeriverksamhet helt på bulvaner. Att Manfred Erstains dotter Mianni sedan lär ha rymt iväg till Dann Casens legoförband för att ställa upp i Raunkrigen har inte gjort ätten mindre skandalomsusad. Fröken Mianni är numera väpnare åt en av Hertig Nicoz Mehzinors husriddare, vilket är en lika stor skam för hennes ätt då det ryktas att sagda hertig ska gifta sig med Ärkehertiginnans kusindotter, Telda av Navar. Hursomhaver, är Erstain-bryggeriet fortfarande mycket framgångsrikt, och ätten kan gotta sig åt ansenliga rikedomar, även om de inte har någon adelstitel.

Intriger åsido, finns många andra ölsorter av intresse. Uruvider är ett anrikt överjäst öl med en nästan chokladig smak som bryggts i Arlon sedan Durum-dynastins dagar. Det är fortfarande en stapelvara i det kungliga hovbryggeriet, även om hovet köper in allt mer öl från misslemogulen Malthumle d.y. som etablerat sig i staden. Raunpilsnern är en ljus lager med kraftig beska och en anmärkningsvärd avsaknad av den minsta gnutta sötma, som anses mycket maskulin att hälla i sig. Varför den heter som den heter är egentligen ett mysterium, men det sägs att den först skapades i ett iltariskt tältläger, och att raunfursten Uriangkathai själv fann den mycket tilltalande. Den så kallade 'Drunokpilsnern' är däremot ökänd för att bara drunokier kan dricka den. Enligt jargisk utsago lär den vara ruggigt stark, smaka som torrt bröd med en gnutta sur mjölk, och serveras bäst pissljumen. Ett hyggelmonster på ölhimlen, om man får tro kritikerna. I hemlandet, å andra sidan, finns drunokpilsner i olika varianter på de flesta krogar, där den förvisso brukar vara billigare än öl från de fina bryggerierna. Frågar man en drunokier, är å andra sidan inget så vidrigt som 'förjävligt falziner'.

Slavhandel

En annan drunokisk företeelse som går på export till utlandet är, tycka vad man vill om det, flickor. Drunokiska töser anses vackra, korkade och lättämjda, och tämligen lättfotade därtill, och en del skrupelfria cirefaliska element plockar gärna upp fattiga flickor i Drunok och ger dem rena slavlöner på caseriska bordeller. Efter den stora svälten och farsoten i samband med Raunkriget har sådan verksamhet till stor del avstannat, emellertid - av någon anledning är prostituerade från Drunok inte längre lika efterfrågade. Förmodligen beror det dels på försämrade relationer med cirefalierna och ett våldsamt behov av arbetskraft som skapat fler försörjningsmöjligheter också för ensamma kvinnor, men framförallt på att ryktet om sjukdomen som härjade vuxit så mycket att folk är rädda för att bli smittade, även av flickor som inte varit i Drunok sedan långt innan epidemin.

Arkitektur

Vad gäller arkitektur och ingenjörskonst har Drunok aldrig riktigt utvecklat en egen stil, utan stött sig på dvärgisk, jargisk, colonisk och rentav cirefalisk kompetens. Som den naturliga korsväg Drunok ofta utgjort mellan Mundanas mäktiga östliga och västliga imperium, har det varit naturligt att dra fördel av sitt gynsamma läge genom att hålla sig väl med sina grannar och ha ett utbyte med dem. Drunok har alltid varit ett litet land, därtill, och inte haft skuggan av den ekonomiska och politiska makt som Jargien, cirefalierna och andra besuttit, och på många områden har man heller aldrig uppnått samma hantverksskicklighet. Det råder särskilt stor brist på kompetenta arkitekter och magiker i Drunok - faktum är att de knappt finns. Goda konstnärer är det också ont om - den senaste som nådde någon större rennomé var Sigjord den Galne, en plågad munk som framställde fantastiska reliefer som än idag finns att beskåda i kungliga slottet i Daval. Han levde för omkring 200 år sedan. En del drunokiska trubadurer har däremot ofta omtalats, och fått sina verk sjungna och citerade, i Jargien, Asharien och Caserion. Särskilt berömd är den uppsluppna balladen om kung Gahallan Väderhatt, en hjälteförklarad suput som lär ha drunknat i ett ölfat under en blöt kväll i slottet. Författaren lär vara en samtida hovtrubadur som blev steglad av näste konung, Tolrune Tveskägg, i en smetig intrig där en mystiskt gravid prinsessa spelade huvudrollen. Mer finkulturell är isåfall det sorgliga, och outhärdligt långa, kvädet om 'Ramdorsönerna' och deras far, den fruktansvärde kung Narnak Kjolskrämma, överhuvudtaget en ökänd och intrigant ätt som hade fullt upp med att mörda varandra för ungefär tvåtusen år sedan. Kvädet om dem är däremot av betydligt yngre datum.

Historia

Det är faktiskt just ofta genom kväden, muntliga berättelser och sedelärande anekdoter som det drunokiska folket känner sin historia. Man har sedan urminnes tider fört krönikor på coloniskt vis, men många har gått förlorade och de kvarvarande är ofta vinklade och av tvivelaktig trovärdighet här och var. Särskilt konungahävderna är ökända som politiska pamfletter snarare än historiska verk, och den berömde mûhadinske historikern Yulduz ben Arash im-Tezha ägnade många månader år 2959 åt att bringa lite ordning i den oreda de utgjorde. Resultatet var bland annat den första helt sammanhängande konungalängden.

Konungalängd^[3]

"Namnet "Drunok" härstammar från "Derunocia", det ursprungliga coloniska namnet på denna provins. Efter att Colonans legioner drog sig tillbaka tog general Proxenos Attanos makten, men avsattes snart av ämbetsmannen Kinbyses som utropade en republik. Denna blev inte långvarig, då en konsul snart lyckades stöta sig med raunlänningarna, som erövrade riket. Med tiden drunokiserades raunerna dock och gav upphov till den nomadiska minoritetsbefolkning som än idag lever på Illtariets slätter i nordöstra delen av detta land. Dessa nomader tog efter raunernas tillbakadragande också över konungavärdigheten i en kortlivad dynasti, som omsider ersattes av inhemska drunokiska konungar. Jag slet mitt hår angående tidsbestämmelsen av vissa monarker - många historiska dokument försvann iochmed Ramdors fall och pestepidemin på 1600-talet, och påståendena om Hengel den Odödliges regeringsår är mycket märkliga. Tidpunkten för Kintikla-dynastins trontillträde kan blott ramas in i sekler.

Något särskilt med konungarna, ofta omständigheterna kring deras död, anges inom små markeringar. Drunok har haft en del kvinnliga monarker. Hur de nu kan låta kvinnor regera överhuvudtaget övergår förvisso mitt förstånd, så jag har märkt ut dem med en liten stjärna. Årtal anges enligt gängse otrogen praxis, dvs före och efter före och efter Daak."

- Yulduz ben Arash im-Tezha

Forntiden:

• -4870 - -4340: Udanar Ärkemagikern härskar i Maulio med Ramdor som huvudstad.

Republiktiden (257-301 e.D.)

• 257-273: Proxenos Attanos Drunocsi (stenad av pöbel, flyr hem till Colonan)
• 273-279: Kinbyses
• 279-285: Aias Ighlopenël
• 285-297: Kinbyses (återvald)
• 297-301: Gerbonidas Raunfrände (ihjälslagen av raunfursten Yeludashi)

Raunväldet (301-397)

• 301-322: Yeludashi khan Kurgol
• 322-349: Tulugud khan Kurgol (stupar i strid mot Tobod Vittfarnes krigare)
• 349-372: Tobod Vittfarne
• 372-390: Göryul khan Andor
• 390-397: Entor av Illtariet

Nomadkungarna (397-476)

• 397-424: Entor II av Illtariet
• 424-457: Arik
• 457-459: Ordos Trollbane
• 459-476: Tölui av De yttre stäpperna (abdikerar för att i lugn och ro få ”spänna sin båge mot örnen i skyn”)

Virgilerna (476-548)

• 476-505: Virgil Vidstige
• 505-522: Virgil II ’Vittomsjungne’
• 522-529: Virgil III
• 529-548: Virgil IV

Ryttardynastin (548-873)

• 548-595: Eirik Jarl
• 595-619: Haukon I
• 619-632: Haukon II
• 632-679: Almund Urgamle (ramlar ur sängen och avlider)
• 679-680: Nierika* (dör i barnsäng)
• 680-698: Dordaros av Brek Ildun (regent åt Almund II, dör ofantligt rik 704)
• 698-753: Almund II Segersäll (Almund den Store)
• 753-770: Feldin I
• 770-788: Almund III
• 788-810: Feldin II
• 810-825: Almund IV
• 825-854: Halvdan (stupar i krig mot västraunerna under Jarlikh khan Drahall)
• 854-873: Villeni I* (avrättas 878)

Dynastin Ramdori (873-1500?)

• 873-900: Narnak Kjolskrämma, hertig av Ramdor

’Ramdorsönerna’

• 900-903: Ivan och Aros (samregerar, dräpta vid gästabud av sin bror Gor)
• 903-905: Gor I (avsatt av sin bror)
• 905-922: Grim den Vansinnige (lönnmördad av konkubin)
• 922-949: Gor I ’Den Upplyste’ (återtar tronen, gifter sig med ovan nämnda konkubin)
• 949-979: Gor II Rättrogne
• 979-1002: Narnak IV
• 1002-1136: Narnak V
• 1136-1170: Gor III
• 1170-1175: Gor IV ’Den förskräcklige’ (dödad i Illtariskt uppror)
• 1175-1178: Narnak VI ’Taktlöse’ (fängslas av Raon-kejsaren vid statsbesök)
• 1178-1216: Igor I
• 1216-1239: Narnak VI ’Taktlöse’ (återvänder från fångenskapen i Raon och tar tillbaka tronen)
• 1239-1240: Gor V ’Den Gamle’ (konung vid 95 års ålder)
• 1240-1249: Igor II
• 1249-1266: Narnak VII
• 1266-1297: Menon I
• 1297-1314: Menon II
• 1314-1337: Narnak VIII
• 1337-1360: Narnak IX
• 1360-1500: Hengel den Odödlige (förgiftad av sitt livgarde, knuffad nedför stup, knivhuggen och styckad)

Kintikla-dynastin (Okänt årtal - 1764)

• 14??-15??: Mardal Järnnäve, furste av Kintikla (regeringsår okända)
• 15??-1558: Mikal Vindögde, furste av Kintikla (regeringsår mycket osäkra)
• 1558-1579: Mikal II
• 1579-1601: Malkom I (dör barnlös och bitter)
• 1601-1640: Jordal Kraggkrönte (avslutar snabbt ett hotande tronföljdskrig med hjälp av kragghövdingen Ale)
• 1640-1663: Malkom II
• 1663-1667: Malkom III
• 1667-1693: Jordal II
• 1693-1697: Malkom IV (dör i pesten)
• 1697-1697: Malkom V (dör i pesten)
• 1697-1715: Mianni I*
• 1715-1719: Mianni II* (avsätts av sin kusin, Rodrik)
• 1719-1743: Rodrik
• 1743-1764: Jordal III

Borsiderna (1764-1812)

• 1764-1768: Bors, hertig av Thara
• 1768-1790: Bors II
• 1790-1810: Jorund den Vite
• 1810-1812: Bors III (dödad i bondeuppror)

Bondedynastin (1812-2009)

• 1812-1837: Torfil Bonde
• 1837-1840: Thorben (dör i jaktolycka)
• 1840-1875: Palan I
• 1875-1899: Hagen
• 1899-1946: Logald den äldre ’Skarpsynte’
• 1946-1957: Logald den yngre
• 1957-1981: Torfil II
• 1981-2009: Torkel

Dynastin Agn och vete (2009-2242)

• 2009-2024: Torkel II Agn och vete
• 2024-2057: Chelem I
• 2057-2069: Torkel III
• 2069-2101: Chelem II
• 2101-2111: Chelem III (dödad i tronföljdskrig)
• 2112-2145: Udon Armstarke
• 2145-2153: Udon II
• 2153-2190: Torkel IV ’Trygge’
• 2190-2222: Torkel V ’Nybyggaren’
• 2222-2242: Choldin den Klentrogne (Uppäten av hyggelmonster)

Dynastin Lugdum (2242-2292)

• 2242-2266: Volfram Enöga, hertig av Lugdum
• 2266-2292: Volfram II

Dynastin Hannervald (2242-2292)

• 2292-2301: Egon Hannervald, furste av Valo
• 2301-2331: Njal Hannervald
• 2331-2358: Hannervald III
• 2358-2370: Hannervald IV (dödad av Uruvid Utbölingen)

Dynastin Durum (2370-2543, 2570-2601)

• 2370-2404: Uruvid Utbölingen
• 2404-2433: Vigrid I av Durum
• 2433-2441: Uruvid II (stupar i krig mot Kumbanigash den Svartes horder)
• 2441-2503: Leovid I
• 2503-2505: Leovid II (dödad av överförfriskad kraggbarbar under Örnfestivalen)
• 2505-2521: Uruvid III
• 2521-2532: Leovid III
• 2532-2543: Vigrid II (giftmördad)

*2543-2570: Volmana Usurpator (interregnum, riksmarskalken tar över tronen och härskar med järnhand)

• 2570-2601: Selima* (abdikerar)

De förändrades härjningar (interregnum) (2601-2604)

Pavara-dynastin (2604>)

• 2604-2637: Gahallan Väderhatt av Pavara (drunknar under dryckeslag)
• 2637-2661: Tolrune Tveskägg
• 2661-2723: Augustus I (död i sängen vid 93 år ålder med 16 år gammal tredje hustru; hon tar över tronen)
• 2723-2783: Rianna av Valdus*
• 2783-2788: Rion Höstkonung
• 2788-2808: Augustus II ’Bortbytingen’
• 2808-2831: Rion II
• 2831-2840: Rion III
• 2840-2874: Renmar I
• 2874-2899: Rion IV ’Minnessångaren’
• 2899-2930: Rianna II*
• 2930-2942: Gahallan II
• 2942>: Akala Gahallan III

1. ↑ http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/posts/420823.html
2. ↑ http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/topics/420816/Drunok%20(l%C3%A5ng).html#Post420816
3. ↑ http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads.php/topics/420834/Drunok,%20i%20Dr%C3%A4ngars%20tappning.%20.html#Post420834