Kategori:Dvärgar
Dvärgar är en ras humanoider som generellt är korta, breda och starka. De lever ofta under jord i stora gruvkomplex där de bryter malmen och skapar metallföremål. Alla dvärgar dyrkar dvärgaguden Vontar. Dvärgar är på många håll kända för att vara buttra, arroganta och stolta, vilket stämmer ganska bra in på de flesta dvärgar. En dvärg är ca 120 cm lång och väger 40-50 kg. Dvärgar är tämligen krigiska av sig. Så gott som alla dvärgar bär vapen och de brukar dessutom ha tunga rustningar.
Klanerna[redigera]
Dvärgarna lever i klansamhällen där varje klan är uppkallad efter sin skapare.
Drezin[redigera]
De bor långt borta, i enorma grottsalar under Drezinmassivet, i området som kallas Drezins domäner. Drezin är den klan som är minst utspridd de finns bara på ett fåtal platser i Mundana. De är också den minsta klanen numerärt. Drezin är de bland dvärgarna som har nått längst vad gäller magikunskaper. De samarbetar ibland till och med tillsammans med både frakktiraker och andra mörkrets förkämpar, vilket gör att de övriga klanerna inte sällan föraktar Drezindvärgar.
Ghor[redigera]
Klan Ghor är den till antalet största dvärgklanen. Ghors enorma boningar under bergen är resultatet av årtusendens gruvdrift. Hela samhällen är inredda i gamla orter som vidgats och säkrats till veritabla städer under jord. Klan Ghors största tillgång är deras suveräna stenarbeten har man en gång tagit sig innanför Ghors portar kommer all mänsklig arkitektur verka vara amatörarbete. Ghordvärgarna är också mycket kompetenta ölbryggare och är därför kända för sitt mycket starka öl kvasr som är mycket eftertraktat. Ghor är ganska neutrala och nyttigt dvärgiskt misstänksamma. Ghor säljer främst kvasr, stenbyggnadstjänster, glas och metaller, bearbetade som obearbetade.
Roghan[redigera]
Roghan-klanen är till antalet den näst minsta. Roghan-dvägar har vanligtvis inga större fästen, även om det förekommer här och var i Mundana. De har vanligtvis istället ett flertal mindre gruvkomplex som fungerar som smedjor och hem för ett par hus. Det finns vanligtvis ett stort antal sådana här småfästen inom ett begränsat område. Roghan är mästare på smideskonsten inga legerade metaller i världen kan mäta sig med det som kommer ur Roghans smedjor. Roghan är mer hetsiga till humöret än till exempel Ghor. Roghandvärgar är också kända för att vara förhållandevis skrytsamma och arroganta, då de oftast anser sig själva vara överlägsna alla andra raser, inklusive andra dvärgar.
Zolod[redigera]
Dvärgarna i Zolodklanen är de som har mest kontakter med människor. Zolod bor i berg eller i byar som ofta ligger ganska nära människornas bosättningar. Klan Zolod är de mest resande dvärgarna och är handelsmän mellan de övriga klanerna och människor. Medan Ghor och Roghan enbart finns på ett fåtal ställen på Mundana finns Zolod utspridda och i princip överallt. Deras boningar består oftast i ett fåtal hus, kanske två till fem stycken och de lever främst på just sin handel med andra raser och klaner. Zolods små gruvsamhällen finns nästan i alla världens berg, medan förädlingen av malmen till metall oftast sker hos Roghan eller Ghor. Klan Zolods dvärgar är ganska rationella jämfört med de övriga klanerna och är också de som håller minst på stoltheten.
Öl[redigera]
Ölet fyller många funktioner för dvärgar. Till att börja med så är det en basföda. Det är oerhört närings och energirikt och det är alldeles för lätt att bygga upp en stor mage om denna basföda inte kompletteras med kroppsarbete. Som tur är sysslar de flesta av dvärgarna i ett dvärgafäste just med kroppsarbete. Detta hindrar dock inte att, i synnerhet äldre och mer ansedda dvärgar och de som har mindre tunga arbeten, lätt lägger på ett antal extra kilon. Vidare så är öl socialt. Ett dvärgiskt ordspråk säger att "en öl i ensamhet smakar alltid dåligt" och man menar att öl i glada vänners lag alltid är att föredra. Öl är en isbrytare på fester, något som lättar upp stämningen och dessutom ett samtalsämne i sig. Ölkännare (det vill säga de flesta dvärgar) kan drabba samman i heta diskussioner om vilken öl som är näst bäst. Att diskutera den bästa ölen är ganska meningslöst eftersom alla dvärgar är överens om att kvasr leder stort, men andraplatsen och neråt är alltid intressant att prata om. Öl, och i synnerhet kvasr, anses också vara något av en helig dryck av dvärgar. Att spilla öl på golvet är inte bara 'alkoholmissbruk', det är snudd på helgerån. Kvasr kallas ofta för 'Vontars blod' och omnämns som Vontars gåva till dvärgarna. Slutligen är öl en betydande ekonomisk faktor. Ett dvärgafäste exporterar inte bara olika sorters öl, utan importerar även andra kulturers ölsorter samt de råvaror som används för öl som dvärgarna inte själva kan ordna (humle och korn). Hemligheten bakom kvasr är ingenting som dvärgarna släpper ifrån sig. Det mustiga och mörka ölet med sin helt unika smak måste dessutom lagras i flera år för att fullständigt utveckla smaken och mogna. Detta gör drycken än mer exklusiv.
Brygga öl[redigera]
Enligt dvärgar skall öl tillverkas av endast fyra ingredienser: mältat korn, vatten, humle och jäst. Vid tillverkningen mältas (blötläggs) korn, som sedan får ligga varmt så att det gror. Mältningen avbryts genom att malten rostas med varmluft i ett torkrum. Ju mörkare öl man vill ha desto mer rostas malten. Efter detta krossas malten och blandas med vatten till en mäsk som sedan värms upp. Alla skaldelar silas bort och kvar blir vörten, till vilken humle tillsätts. Allting kokas sedan kraftigt. Resultatet kallas stamvört. Det är först till stamvörten som man tillsätter jästen. Två olika sorters jäst används: överjäst och underjäst. Överjäst ligger kvar på ytan efter det att jäsningen är avslutad, medan underjäst sjunker till botten. När jäsningen är avslutad får ölet lagras i en till tre månader. När man gör kvasr använder man inte korn för att göra malten. Istället krossar man sockerlagrande insekter och rostar dessa till en kvasr-malt. Kvasr-malt skall alltid rostas så att färgen går över till svart. Därefter tillsätts vatten och mäsken värms upp och silas. Humle tillsätts och kokas till stamvört. Man använder alltid överjäst till kvasr. När jäsningen är klar tappas kvasret på tunnor och får mogna i flera år. De finaste brygderna måste mogna i tolv år.
