Minuvielsborg

Fakta om Minuvielsborg
Ledare:
Fader Cleuviel.
Invånarantal:
393 i själva bosättningen
Befolkning:
Soldier 52%, Bazirktiraker 26%, Marnakhtiraker 16%, övriga 6%.
Religion:
Den samoriska läran 62%, Parallelldyrkan 31% Maktahdyrkan 5%.
Huvudnäring:
Jordbruk, hantverk, fiske.
Handelsvägar:
Huvudsakligen havsvägen till Talon och Rampor. Visst handelsutbyte med Bazirkstammar på norra Takalorr.
Import (i stort):
Vapen, spannmål, öl, smidesvaror.
Export (i stort):
Ädelträ, hantverksvaror.
Militära resurser:
3 Zoriánriddare, tränad milis på 25 omvända tiraker och 8 människor. Huset Veistir har 10 egna legoknektar som försvarar dess intressen.
Känd för:
Missionsverksamhet, Ädelträ

{{#display_point:74.66, 24.7|width=254|height=254|service=openlayers|layers=mundana-layer|zoom=5}}

Minuvielsborg är ett starkt befäst soldiskt missionsläger på Takalorrs nordkust. Härifrån arbetar de samoritroende missionärer som på senaste år åtagit sig det minst sagt riskabla arbetet att sprida solgudarnas lära bland mörkrets döttrar. Då tirakerna i området, som ligger endast en knapp dags segelsträcka från fastlandet, traditionellt alltid försörjt sig som sjöfarare och pirater, så har de länge känt till samorismen. Men det är först de senaste decennierna som läran fått någon fastare förankring och på allvar vunnit själar, mycket till följd av den store missionären Vanariel av Borons (2903 e.D. – 2960 e.D.) hårda arbete. Missionslägrets befolkning är en märklig blandning av äventyrare, köpmän, soldiska nybyggare och konverterade tiraker vars ledning utgörs av samorimän och tre riddare ur den ortodoxa Zoriánorden. Bosättningen är trots sin litenhet en fascinerande blandning mellan Bazirktirakernas brutala stamkultur och det strängt feodala soldiska traditionen. Den fungerar för människorna som en port till norra Takalorr.

Geografi och klimat

Minuvielsborg ligger på Takalorrs nordkust där klimatet är varmare än det soldiska, även om det fortfarande inte är frågan om tropisk värme. Somrarna är inte överdrivet heta och vintrarna är mycket milda. Klimatet är att jämföra med en annan världs medelhavsklimat. Området är relativt torrt, särskilt om sommarhalvåret, vilket ger upphov till en stäppliknande växtlighet inåt landet. Djurlivet på slätten är ganska sparsamt och utgörs till stor del av tirakernas tama fårflockar. Det förekommer relativt lite skog, och den som finns tenderar att bli ganska snårig och svårframkomlig. Kusten består här till största delen av höga klippor som kastar sig ned mot havet, och i myllan och klipporna märks att området en gång varit vulkaniskt. Då och då drabbas man av lättare jordbävningar, vilket är ett av skälen till att man sällan bygger i fler än en våning. I söder ligger bergsmassivet Dom Ezaar, ett otillgängligt område med flera utslocknade vulkaner som i söder når höjder på över tusen meter över haven. Dessa berg är hemvist åt stora populationer ulvar och gripar, vilket gör området direkt livsfarligt att besöka. I nordost ligger den vindpinade ön Zeraksholmen (”Zerkalorr” på sakhra), som tirakerna anser vara hemsökt och farlig. Man vet att det finns ett par märkliga tornruiner på ön, samt att vattnen däromkring är ett populärt tillhåll för jättebläckfiskar.

Styre

Minuvielsborg och alla konverterade tiraksamhällen i dess absoluta närhet lyder under soldisk lag och räknas formellt som en del av det feodala kungadömet. Konungens och samoritemplets utsände är officiellt fader Cleuviel, mivell och medlem i Zoriánorden. Då avståndet till fastlandet är stort och kontakterna sporadiska ger detta Cleuviel så gott som fullständig makt. Han nyttjar den dock försiktigt och väl medveten om att hela projektet vilar på att de omvända känner förtroende för honom. Brottslingar och besökare som blir för stökiga kan inte hoppas på någon nåd av den stränge gamle herren som personligen dömer i alla allvarligare mål. En nagel i ögat är handelshuset Veistir, som man står i tacksamhetsskuld till och därför tvingats ge en rad särskilda privilegier, bl.a. immunitet mot brottsmål, frihet att hålla tio beväpnade män och frihet från tullar. Husets anställda vet dock att detta inte är populärt och brukar därför hålla sig relativt lugna.

Näringar

Invånarna i Minuvielsborg försörjer sig huvudsakligen på hantverk, fiske och jordbruk. Samorimännen, riddarna och till viss del milisen lever på tionde från lokalbefolkningen. Man tar även en mindre tull för alla varor som forslas genom lägret. Då Cleuviel spenderar det mesta av detta på att underhålla milisen och på att bygga ut hamnen så lever han och hans kollegor knappast något lyxliv. Träarbeten dominerar bland handverken, och den största exportvaran är utan konkurens flahträ i olika bearbetat skick. Flera handelsmän och profitörer har på sistonde etablerat sig i hopp om att erövra nya marknader.

Befolkning

Den första bosättningen på platsen bestod av diverse smugglare, pirater och orädda köpmän. I och med missionärernas ankomst ökade befolkningen och piraterna försvann. Samorimännen förde med sig ett stort antal soldiska nybyggare och marnakhtiraker, som långsamt byggde ut bosättningen och formade den som en typisk soldisk by. Missionen medförde även att allt fler omvända och utstötta bazirktiraker kom att söka sig till platsen, vilket ledde till att soldisk stil nu blandas med Bazirktirakernas låga hus med tak som når ned till marken. Det är fortfarande dessa tre folkgrupper som helt dominerar bosättningen.

Militärmakt

De tre Zoriánriddarnas Herr Veron, Herr Hadar och Riddersdam Cornelias främsta uppgift är att träna och leda Minuvielsborgs milis, i huvudsak bestående av omvända tiraker. Dessa är relativt få, men ytterst vältränade och så disciplinerade som det nu är möjligt att få tiraker. Dessutom är de välutrustade och kan slåss med ett flertal vapen. De är dock i första hand tränade till defensiv strid i händelse av angrepp och till att fungera som ordningsmakt. I händelse av ett större anfall kan man räkna med hjälp från sina allierade i Urazka- och Bazorakstammarna, samt i sinom tid från moderlandet Soldarn.

Religion

Minuvielsborg är ett missionsläger ursprungligen upprättat för att sprida den samoriska läran bland de Mahktahtroende tirakerna och detta har förblivigt dess huvudsakliga uppgift. Så gott som alla bosättningens människor och marnakhtiraker är samoridyrkare. Då den samoriska läran är en relativt tolerant religion som accepterar parallelldyrkan har detta kommit att bli en utbredd företeelse bland tirakerna, som ogärna vill riskera att förarga den mörka modern genom att överge henne helt. Även om den livsbejakande samorismen vid första anblicken tycks oförenlig med den våldsförhärligande Mahktahtron går de båda faktiskt utmärkt att förena har det visat sig. För att citera en av Samoriman Nermiels predikningar till invånarna i Gûmkiaz: ”Låt oss nu tacka Pelias, som var kväll visar dygnets början genom att i nåder släcka solen. Låt oss tacka mörkrets moder som vakar över oss om natten, och låt oss tacka Aurias, som ger oss tid till sömn och hjälper växter gro genom att var morgon föda en ny sol.”

En parallelldyrkare måste leva efter båda religionernas plikter och tabun och Nermiel har försökt sammanfatta detta trossystems moral med uttalanden som: ”Den starkaste är den av er som visar nåd” och ”Att segra utan att dräpa är att segra dubbelt”. Det gäller att inte direkt tvinga tirakerna att frångå sina djupt inrotade föreställningar om den starkes rätt och våld som bästa lösningen, menar han. Flera av missionärerna ser visserligen Mahktah som en ondskefull gudom, men har insett att parallelldyrkan ofta är ett viktigt första steg mot mer ”ortodox” samoritro.

Historia

Bosättningens historia är kort, men intensiv. Flera mindre krig har under de senaste årtiondena skakat området och den nya trons intåg kommer garanterat att förändra området för alltid. Årtalen anges efter Daaks tideräkning.

2920-talet. En liten koloni av smugglare, pirater och dristiga handelsmän upprättas på platsen. Den plundras och förstörs åtskilliga gånger, men en mindre bebyggelse finns ständigt där. Sporadisk mission och kontakt med människor gör att ett fåtal tiraker börjar parallelldyrka.

2949- Samorimannen Vanariel följer med en Västmarkisk expedition till Dom Ezaar och bestämmer sig vid hemkomsten för att viga sitt liv till mission bland tirakerna.

2953- Vanariel slår sig ned hos Urazkastammen och börjar försiktigt predika. Med sig har han en samling omvända soldiska Marnakhtiraker.

2957 – Vanariel sänder brev till Talon och berättar om sina framgångar bland tirakerna. Samma år beslutar man därför att utvidga verksamheten och flera orädda missionärer sänds till stammarna i området (bl.a. Gorr och Bazorak). Den gamla kolonin växer allt medan missionen och handeln ökar i området.

2958- Ett mindre samoritempel börjar byggas i kolonin.

2960 – Urazkas gamla trokka blir uppäten av en jättespindel under en jakt. En konflikt uppstår mellan de konservativa schamanerna och den nykonverterade binderraken om vem som skall efterträda henne. Maktkampen håller på att slita sönder stammen och läget förvärras av det plötsliga uppdykandet av ulvryttarna från stammen Doxlhuntah, som gör systematiska räder över hela området. Människorna och de omvända i kolonin dras in i konflikten på binderakkens sida. Detta får Zoriánorden att ingripa och tio riddare anländer till kolonin. Köpmannen Kem Veistir av Talon sänder dessutom ett mindre förband västmarkiska legosoldater till riddarnas hjälp. Vanariel dödas i striderna men de reformistiska vinner striden överlägset och passar på att utnyttja sina människoallierade till att slå till mot sina ovänner inom Gorr och Doxlhuntah.

2961- Minuvielsborgs befästning börjar byggas. Två av Zoriánriddarna dödas i strider mot Doxlhuntahas ulvryttare under en kampanj vid Savorkskogen. Riddarna hämnas en månad senare genom att tillsammans med sina allierade inom Urazka och Bazorak bränna och massakrera ett av Doxlhuntahas läger.

2962- Många handelsmän och soldiska kolonisatörer börjar söka sig till utposten Minuvielsborg. Kem Vestir av Talon börjar göra expeditioner inåt landet i jakt på naturresurser. Flahträ börjar transporteras i större skala till fastlandet.

2963- Bazoraks trokka och binderakk erkänner officiellt Solgudarnas makt efter att med deras hjälp säger sig ha besegrat Horgodd. Efter att ha färdigställt borgen påbörjas byggandet av ett större samoritempel och en träpalissad, delvis med hjälp av nyligen erövrade Horgoddträlar.

2964 – Sjutton faliska upptäcktsresande försvinner när de undersöker Gûm Varrs källor. De flesta av Zoriánriddarna drar sig tillbaka till Soldarn. Man börjar träna en milis av omvända.

2965 – En mystisk epidemi av ”Takalorrs förbannelse” bryter ut. Tjugoåtta människor dör innan smittan försvinner lika snabbt som den kom.

2966 – En av cirefalierna från den sedan två år försvunna expeditionen återkommer till borgen och yrar om ulvtempel med otroliga skatter uppe bland Dom Ezaars toppar. Han avlider veckan därpå i en okänd infektionssjukdom. Pirater anfaller borgen men trängs snabbt tillbaka av den nya milisen.

2967 - Nu

Stammar på Norra Takalorr

Minuvielsborgs omgivningar på norra Takalorr

Ett flertal större stammar befolkar området kring Minuvielsborg, och mellan dessa har traditionellt alltid rått motsättningar. Samorimissionen har det senaste decenniet kommit att förändra områdets politik kraftigt och som en motvikt har reaktionära och konservativa krafter börjat ena sig. Nya religiösa stridigheter på norra Takalorr är troligen att vänta inom en snar framtid.

Urazka

Se huvudartikeln om Urazka.

Stammen har på några få år växt enormt på grund av närheten till Minuvielsborg, främst på grund av handelsmöjligheterna och det stora antalet landsflyktiga tiraker som söker ett nytt liv hos de samoritroende och ”adopteras” av Urazka. Den lilla bosättningen Minu Rava består nästan uteslutande av sådana utstötta tiraker, som nu lever på jordbruk och står för en stor del av livsmedelsförsörjningen till Minuvielsborg. Stammen saknar schamaner och har istället samorimän, i huvudsak människor, som nu börjat ta lärjungar bland tirakerna.

Bazorak

Se huvudartikeln om Bazorak.

En av områdets största stammar och de skickligaste sjöfararna. De var tidigare fruktade pirater, men har sedan relationerna förbättrades med Minuvielsborg allt mer börjat ägna sig åt handel med soldierna. Den piratverksamhet som fortfarande bedrivs rikas främst mot de allmänt hatade cirefalierna. Efter att trokkan offentligt erkänt solgudarnas makt och givit missionärerna fria händer har flera konverterat, men en stor fraktion under ledning av schamanen Yrakozz har börjat protestera våldsamt mot stammens brott med traditionerna. Inbördeskrig tycks i nuläget bli allt svårare att undvika.

Doxluntah (”Den galna månen”)

Se huvudartikeln om Doxluntah.

Denna stam består till nästan 70% av Gûrder, och är allmänt fruktade för sina ulvrytare. De dök upp från ingenstans och började sina räder ned mot kusten för sju år sedan. De är mycket brutala och ortodoxa Mahktahdyrkare som betraktar samorismen som en religion för veklingar och människorna som inkräktare. Trokkan har mycket liten makt och ledarskapet över stammen ligger helt i händerna på den listige binderakken Hourakk. Rykten går om att stammen har spioner inne i Minuvielsborg, och att de kommer samarbeta med de Mahktahtrogna inom Bazorak i händelse av inbördeskrig mot den stammens samoridyrkare.

Personer

Det säger sig självt att säregna personer söker sig till denna märkliga plats som nattfjärilar till en öppen låga. Här följer ett antal av bosättningens makthavare och några av de mer ryktbara invånarna.

• Samoriman Cleuviel
• Samoriman Nermiel (Nehrimgag)
• Herr Veron
• Herr Hadar
• Riddersdam Cornelia
• Creo Verram av Quilla
• Zoggor Gvarrakk
• Vidar av Tuzan Rim
• Umeran Terringson Gästgivare
• Lumme Lövkoja

Minuvielsborg, bosättningen

Karta över Minuvielsborgs bosättning

Bebyggelsen i Minuvielsborg är enkel och sparsam och platsen har få invånare. Det finns dock ett flertal platser på kartan som förtjänar ett speciellt omnämnande.

Minuvielsborg

Denna beskrivs mer ingående senare.

Södra tornet

Denna beskrivs mer ingående senare.

Samoritemplet

Detta är förmodligen stadens vackraste byggnad. Nästan helt byggt i vit kalksten nästan lyser det om dagarna. Inuti är templet rikt dekorerat med legender ur Den eviga omvälvelsen och även lokal historia (t.ex. Bazoraks seger över Horgodd för fyra år sedan och Doxlhuntahas härjningar). Templet är nybyggt och målningarna är aldrig äldre än ett par år, vilket ger en färgsprakande upplevelse. Endast en bänk finns, vilken är reserverad för de sjuka och gamla. Alla andra står upp under mässorna, som tenderar att vara ganska korta, aldrig mer än en halvtimma då unga tiraker och Gûrder tenderar att bli rastlösa annars. Bredvid altaret står kyrkans mest värdefulla föremål, en massiv metallkista fastgjuten i golvet märkt med Zoriánordens vapen och med texten ”Vanariel 2960”. I denna förvaras den store missionären Vanariels skelett, hans heliga ljus och hans solmedaljong. Dessa föremål betraktas regeltekniskt som reliker (se Religioner: Gudarnas Kamp). Minst en samoriman finns alltid här inne.

Fyrbåken

På denna höga klippa, vars vägg störtar sig nästan 100 fot ned mot havet, har stadens invånare byggt en halvmeterhög plattform, på vilken en mindre eld nattetid hålls brinnande. Det finns ständigt en vaktpost från milisen placerad här, som på mils avstånd kan se skepp närma sig. I klippväggens håligheter bor en koloni ständigt skränande havsfåglar.

Marknadstorget

Framför templet ligger byns sociala och ekonomiska hjärta. Här säljer hantverkarna och jordbrukarna sina varor till stadens invånare och då och då till köpmännen. Hit kommer också stamlevande tiraker från hela norra Takalorr för att få tag på kvalitetshantverk och exotiska människovaror i utbyte mot tirakiskt hantverk, örter, ädelstenar och ädelträ. De tre köpmannahusen är de enda tre som har permanenta stånd på platsen, alla andra stånd är enkla konstruktioner av slanor och tyg, som rivs vid soluppgången och byggs upp på nytt efter middagsvilan. De flesta stånd rivs även inför större högtider och festligheter, då torget används som festplats. Ringdans kring torget är vanligt förekommande. Här hålls även de flesta större möten och byråd, då talare har god utsikt från tempeltrappan.

Huset Veistirs högkvarter

I detta, för Minuvielsborg, oerhört lyxiga tvåvåningshus hus har det västmarkiska huset Veistir sin residens. Här bor den lokale agenten Creo Verram av Quilla, en högfärdig och allmänt hatad man, och ett tjugotal anställda. P.g.a. sitt stöd till de samoritroende med legosoldater för ett par år sedan lyckades huset erhållit flera fördelar, bl.a. har de rätt att hålla tio beväpnade män som inte svarar under samorimännen och husets anställda har en slags immunitet i brottsmål. Man betalar heller ingen tull. Det misstänks allmänt att huset samarbetar med pirater och smugglare, vilka får information om andra hus handelstransporter i utbyte mot att de inte anfaller Veistirs egna skepp. Zoriánriddarna vet att residensen ett flertal gånger besökts av kända smugglare, men väntar fortfarande på order från Soldarn innan de kan göra något åt saken.

Storpiren (ej färdig)

Här bygger man för tillfället på en längre pir för att förenkla hanteringen av varor och skepp. Hamnen är fylld av bråte och stenar och arbetet går långsamt framåt p.g.a. att de tirakiska arbetsledarna kommer dåligt överens med handelshusens finansiärer.

Vågbrytaren (ej färdig)

Även detta projekt är en del i byggandet av en säkrare hamn, och en stor del av Mivnuvielsborgs befolkning är delaktiga i arbetet. En stor lyftanordning står för tillfället uppmonterad här och används för att få de ofta mycket tunga stenarna på plats. Byggnadsmaterialet tas från ett stenbrott längre ned åt kusten och forslas hit med båt.

Porten

Den sexton fot höga träpalissadens enda port består av en dubbeldörr som öppnas med muskelkraft. Fyra vaktposter finns ständigt närvarande och porten är vanligtvis öppen dygnet runt i fredstid.

Huset Wekzis handelsstation

I detta lilla fula stenhus, som nykomna ibland missuppfattar som fängelset, då det ligger bredvid avrättningsplatsen och har järngaller i fönstren, bor Marnakhtiraken Zoggor och fem anställda. Man har ofta en vakt i porten, då man flera gånger utsatts för sabotage, som alltid skylls på Vestirs män.

Huset Soluppgångs station

Detta soldiska handelshus har helt nyligen bestämt sig för att bygga en permanent bas i Minuvielsborg, och deras högkvarter håller precis på att byggas. Det hela skall bli en ganska enkel träbyggnad i soldisk stil . Arbetet leds av den något excentriske soldiern Vidar av Tuzan Rim.

Milisens träningsbaracker

I dessa hus och på grusplanen framför dem tränar milisen under ledning av Zoriánriddarna. Här förvaras träningsredskap, men även flera riktiga vapen som hålls ordentligt inlåsta.

Världshuset Albatrossen

Minuvielsborgs enda världshus är detta oerhört hemtrevliga hus i två våningar. Det är oftast här som förbipasserande sjömän hänger under permissionen, och det kan ibland gå mycket villt till, även om utkastaren, marnahtrucken Orzogg, snabbt avvisar alla som blir för stökiga. Eventuella övernattande delar på en tjugomannasovsal då enkelrum saknas. Världshuset drivs av den före detta soldiske sjömannen Umeran, hans hustru Verra och deras sju barn. En attraktion på världshuset är trubaduren och misslan Lumme Lövkoja.

Handelshusens lagerbaracker

Här förvaras de varor som väntar på transport inåt fastlandet eller över haven till Asharina. Det östligaste ägs helt av Veistir och är tungt bevakat av husets egna garde. Det andra husen delas av Soluppgång och Wekzi och det tredje hyrs ut till enskilda köpmän och andra handelshus. Den mesta platsen upptas av Flahträ, men ibland förvaras oerhört viktiga och dyrbara saker i väl låsta sidorum.

Vanarielbukten

Denna vik är döpt efter den store missionären och är sällsamt vacker, på båda sidor omgärdad av höga klippor. Vattnet är så klart att man kan se åtskilliga fot ned. Bottnen och stranden är av fin sand och stora fiskstim ses tydligt under ytan. Mellan tre och fem skepp ligger vanligtvis för ankar i bukten. Dock har viken sina nackdelar som hamn, då den är mycket utsatt för stormar och skepp lätt kan driva på grund eller slås sönder mot klipporna. Mycket av stranden upptas nu av byggnadsmaterial och vrakrester.

Gazraks smedja

Bazirktiraken Gazrak är stadens skickligaste smed. Hans hus är kolsvart och fyllt med bråte, då han inte är särskilt renlig av sig. Hans partner Varrakorr och hennes fjorton barn (varav nio är Gazraks) hjälper ständigt till i smedjan och sköter försäljningen av varorna.

Avrättningsplatsen

Här står en ramp för hägning, tydligt synlig från hamnen som en varning, samt en strupstock för halshuggning. I ett litet skjul bredvid lever bödeln, tiraken Kazz.

Tältplatsen

Om natten kommer tiraker till Minuvielsborg från de omkringliggande samhällena för att handla och möta släcktingar. Endast ett fåtal får plats i någon annans hus eller på världshuset, vilket gör att många väljer att sova här dagtid. Man har nyligen spänt upp en stor segelduk under vilken tirakerna sover under dygnets ljusaste timmar, men många har fortfarande med sig egna tält.

Minuvielsborg, befästningen

Minuvielsborgs befästning

Detta träfort står uppe på en kulle, med god utsikt över både bosättningen och landet däromkring. Själva byggnaden är två våningar hög, men de olika tornen sträcker sig alla högt ovanför själva fortet. Härinne bor riddarna, samorimännen, och deras närmast underlydande noviser och väpnare. Förhållandena är ytterst spartanska och man kan sällan ta sig tid till annat än studier, träning och arbete.

Första våningen

Förrådet

Precis innanför borgens port ligger förrådet. Här förvaras allt möjligt bråte, nedpackat i olika kistor och skåp. Bl.a. finns här verktyg och extra vapen i händelse av ett anfall.

Riddarnas rum

I detta ståtliga rum bor de tre Zoriánriddarna och deras tre unga väpnare. Man sover i enkla träsängar med myggnät och på väggen hänger var och en av de tre riddarnas vapensköldar , och på hedersplats konungens sköld. Vid fotändan av varje säng står en mindre sjömannakista med riddarnas personliga ägodelar. Rustningar och vapen står uppställda längst ena kortväggen, strax bredvid ett mindre altare framför vilket rummets invånare ber kortare morgon- och kvällsböner.

Kök och skafferi

I denna byggnad med stenbelagd husgrund tillagas mat åt fortets invånare och till viss del även milisens medlemmar. Arbetet utförs vanligtvis av frivilliga människokvinnor, men inte sällan beordras noviser och väpnare hjälpa till då Cleuviel anser det vara karaktärsdanande arbete och oumbärlig kunskap ute i fältet. I skafferiet förvaras frukt och grönsaker, men även en del rökt och saltat kött och fisk. Man har dock svåra problem med råttor.

Stallet

Hästar är ovanliga på Takalorr, där skogig terräng och närheten till havet gör djuren onödiga. En zoriánriddare utan häst är dock en smått absurd tanke och här plats finns ett tiotal hästar, varav fyra är fullfjädrade soldiska stridshingstar. Här inne bor även sju svarta hönor som förser fortet med ägg.

Milismännens sovrum

Innan och efter vaktpassen brukar milismännen sova här, på bäddar av halm och i hängmattor. Oftast befinner sig mellan tre och sju vakter här, sovandes eller spelandes tärning. En rejäl förbommad dörr leder in till fånghålan och en stege leder upp till södra tornets högre våningar och till murkrönet.

Fånghålan

Här inne förvaras brottslingar i väntan på dom eller straff och i vissa fall krigsfånar eller väldigt bråkiga fyllbultar. Hålan är mycket enkel och består av en sjutton fot djup grop med ett rejält galler av flahträ över. Både råttor och spindlar stortrivs i det mörka, fönsterlösa rummet och de sanitära anordningarna består av en större hink på gropens botten som hissas upp med rep. Totalt kan man ha runt fem personer fångna. En vakt är alltid närvarande när någon hålls här.

Utedass

En lång bänk där tre personer kan sitta på rad. Tömmandet sköts alltid av tiraker.

Andra våningen

Man når andra våningen genom en stege från förrådet. Det finns på denna våning även en stege upp till taket.

Samorimännens rum

Här bor ett varierande antal samorimän, missionärer och noviser, dock högst tio. Alla sover i hängmattor med enkla myggnät, och förvarar likt riddarna sina egendomar i sjömanskistor längst väggen. På golvet och på väggarna hänger vackra mattor med olika samoriska motiv, en gåva från hemlandets mattknytare. Den enda större möbeln här inne är ett långbord och tre stolar, vilket används till att skriva och studera.

Cleuviels rum

Här inne bor Minuvielsborgs herre, i ett för fortet ganska lyxigt rum. Cleuviel sover i en ganska bastant träsäng och golvet täcks av samma vackra mattor som samorimännens rum. I taket hänger ett flertal skinnsäckar, i vilka borgens samlade bokskatt förvaras till skydd från råttor och fukt. En långbänk längst ena väggen visar att rummet ofta används som undervisningssal för väpnarna och noviserna och överläggningsrum mellan borgens herre och dennes närmast underlydande. I en rejält låst kista under sängen förvarar Cleuviel både sina personliga ägodelar och borgens eventuella rikedomar (vilka oftast är mycket blygsamma).

Balkonen

Detta är egentligen taket till köket. Platsen har en vacker utsikt och används ofta när samorimännen studerar stjärnhimlen.

Äventyrsuppslag

Området erbjuder många olika möjligheter till äventyr. I norr ligger det hårt trafikerade, men även pirattäta Takalorrsundet, i söder ligger de otillgängliga Dom Ezaarmassivet och i mötet mellan människornas och Bazirktirakernas kultur frodas intrigerna. Här följer några korta förslag till äventyr, som spelledaren kan utveckla eller ta som de är eller improvisera kring.

Herr Hadars hemlighet

Bakgrund: Herr Hadar har sedan en längre tid betett sig märkligt. Den en gång så utåtriktade riddaren har blivigt tystlåten och rider allt oftare ut till Urazsskogen. Herr Veron är fundersam och ber rollpersonerna att skugga honom. Lyckas de görs en oväntad upptäckt. Herr Hadar visar sig vara förälskad i en av skogens Bokktah, en dryad. Hon verkar ha en nästan magisk kontroll över riddaren, och tycks mest anse att det hela är en kul förströelse. Blir denna kärleksaffär allmänt känd riskerar herr Hadar uteslutning ur Zoriánorden och i värsta fall bannlysning.

Komplikationer: Riddaren kommer att göra allt för att få fortsätta träffa sin nya kärlek, även om det innebär allvarliga risker. Dryaden låter sig inte talas med. Avslöjar rollpersonerna herr Hadar kommer han uteslutas ur orden, och rollpersonerna har skaffat sig en fiende för livet. Att riddaren är omtyckt av lokalbefolkningen gör knappast saken bättre för rollpersonerna. Försöker rollpersonerna skada eller döda dryaden kommer det att resultera i att själva växtligheten kring Minuvielsborg reser sig i en störtvåg av vrede och börjar angripa människor och tiraker. Om riddaren får fortsätta sina kärleksmöten med dryaden kommer han en dag att hamna i ett bakhåll av Doxluntah, som tillfångatar honom. Sker detta kommer hon drabbas av dåligt samvete och göra allt som står i hennes makt för att rädda människan.

Zeraksholmens hemsökelse

Bakgrund: Så länge områdets tiraker kan minnas har man berättat spökhistorier om den hemsökta Zeraksholmen. Man talar om skepp som kommit för nära den karga ön och flutit i land dagar senare utan en levande varelse ombors och om hur man dimmiga nätter hört blodisande vrål från ön. Flera av sagorna handlar om hur en grupp pirater bosatte sig på ön och tillfångatog tiraker som de sedan krävde lösen för. En dag begick de dock misstaget att kidnappa en schaman med fruktansvärda krafter som förbannade de giriga människorna med att de aldrig någonsin skulle kunna lämna ön, inte ens i döden. I gott väder kan man från långt håll se att det finns flera gamla svårt raserade, tornliknande hus på ön. Människorna undviker vanligtvis Zeraksholmen, då den omges av flera svårupptäckta skär och flera jättebläckfiskar lever utanför öns norra sida. Rollpersonerna kommer i kontakt med legenderna då ett skepp från ett av de stora handelshusen går på grund vid ön en stormig natt och de ombeds hjälpa räddningsexpeditionen.

Komplikationer: Rev, stormar och jättebläckfiskar är i sig alla svåra hinder, men de bleknar i jämförelse med Zeraksholmens ryckte. När rollpersonerna väl når den grundstötta båten upptäcker de att alla sjömännen har försvunnit, måhända för att söka skydd på ön. Man måste börja leta efter dem bland ruinerna och stenrösena. Vad finns egentligen på Zeraksholmen? Vem byggde egentligen de gamla ruinerna, och varför övergavs de? Detta skräckäventyr kan i princip utvecklas till vad som helst, men det lär bli en minnesvärd natt på den stormpiskade ön.

Expedition Dom Ezaar

Bakgrund: Trots sin närhet till Minuvielsborg har ingen noggrannare kartläggning gjorts av bergsmassivet i söder, det en gång vulkaniska Dom Ezaar. Gripar, odjur, ulvar och Doxluntahstammen gör det hela till ett riskabelt projekt. För ett antal år sedan försökte dock ett antal cirefalier utforska floden Gûm Varrs källor, men försvann spårlöst. Dock återkom en ensam av expeditionens medlemmar året därpå, lidandes av en okänd febersjukdom. Han kunde inte svara på frågan om vad som hänt, men yrade konstant om tempel uppe i bergen, vaktade av ulvar och fyllda av rikedomar. Han avled bara några dagar efter ankomsten till Minuvielsborg. Nu, ett år efter dessa händelser, har flera giriga äventyrare anlänt till Minuvielsborg för att finna bergens hemligheter. Mest angelägen om att göra detta är dock Creo Verram av Quilla, huset Veistir utsände. Efter flera misslyckanden fruktar han att en lyckad expedition är enda sättet att få behålla sitt arbete.

Komplikationer: Rykten går om att Creo Verram är i besittning av en karta som den överlevande cirafaliern ritade innan sin död. Många vill lägga vantarna på denna, men flera av de andra handelsmännen önskar bara sabotera så mycket som möjligt för huset Verram. Vilken sida rollpersonerna än stödjer kommer de att stöta på åtskilliga hinder när de väl når bergen. Ulvarna är ett faktum, men de tempel de sades vakta är det inte. Fanns det över huvud taget någon sanning i cirafalierns yrande, eller fanns det någonting helt annat, någonting som gjorde honom galen? Dessutom återstår att se om det ligger någon sanning i ryktena om huset Vestirs kontakter med Doxluntahs ulvryttare som härjar i området.

Missionärer

Bakgrund:: Rollpersonerna deltar i mission bland tirakerna, antingen som samorimän eller deras medhjälpare.

Komplikationer: I vissa stammar mottas samorismens utsända med nyfikenhet och intresse och hos andra med direkt fientlighet och våld. Rollpersonerna kommer nästan garanterat att komma på kollisionskurs med stammens shaman, som ogillar vad han uppfattar som hädelse mot mörkrets gudinna. Försök att förklara invecklade teologiska resonemang för de ofta rätt enkelspåriga tirakerna kan vara både frustrerande och underhållande. Att försöka hantera motsättningar mellan omvända och Mahktahtroende är också ett stort problem som i värsta fall kan leda till blodspilla och inbördeskrig inom stammen. |}