Sauraštra

Sauraštra (eller Det Gamla Riket) som kulturen hette var en viktig bastion som länge bjöd det växande mörkret på kraftfullt motstånd. Asmiderna, Sauraštras stolta folk, var framstående magiker, och skapade med sina nodnät, energiprismor och kristallbatterier försvarslinjer som ingen kunde penetrera. Dessa konstruktioner baserades på omflyttande av Mundanas leylinjer och extensivt användande av effekten Magisk geometri. Själva kraften till nätverket kom från ett upplyst gudaväsen, vågentiteten, som väglett asmiderna till prakt och storhet.

I takt med att barriären mellan världarna blev tunnare infekterades dock allt mer av Mundanas magiflöde av erebotropin, det eko av döda världar som resonerar genom Antichton och besmutsar allt det kommer i kontakt med. Kliffotiska energier tog sig även in i Sauraštras nodnätverk och fick dem att pulsera i sjukliga nyanser av bortomvärdsliga färger.

Asmiderna räknade till en början med att kunna rida ut stormen, när de till sin fasa märkte att vågentiteten börjat bli smittad av mörkrets förödande energier. De övervägde att koppla loss den från nodnätet, men visste att deras länder då skulle vara försvarslösa mot mörkret. Följdaktligen lät dem vågentiteten vara ihopkopplad till nodnätet alldeles för länge, och mer destruktiv energi pulserade in i gudavarelsen för varje minut som passerade.

Snart hade asmidernas kraftnät fyllts av erebotropiska störningar, och från Söderns Torn, på nuvarande Luberos (då kallat Sashirna, Sauraštras ostligaste utpost), strömmade de korrumperande krafterna ut till de andra tornen, och därifrån vidare genom hela Mundana. Asmiderna insåg att deras magnum opus, deras stora verk som skulle skydda Mundana mot hotet från den döda tvillingvärlden, istället började kväva landet och besmutsa dess själva essens.

Omskakade i djupet av sina själar kallade asmidernas furstar till rådslag och accepterade till sist, inför det växande hotet, att deras länder inte skulle gå att rädda. Man fokuserade istället på att inte ta resten av Mundana med sig i fallet, och inledde en desperat plan för att reversera det erebotropiska flödet och rena Mundans magiströmmar.

Vid Söderns Torn, redan då en av de mäktigaste konvergenspunkterna för Mundanas magiströmmar, programmerade man om den största reläkristallen till att agera som en slags filter. Man knöt vågentiteten i den för att förse den med kraft, och kopplade om hela nodnätet till att kanalisera sina energier genom Söderns Torn. Detta lämnade Sauraštras magiska barriärer utan kraft, och asmidernas strålande hemland var snart översprunget av mörkrets makter. Asmiderna, plågsamt medvetna om att deras tid på Mundana snart skulle gått till ända, använde sina sista kraftreserver för att låta sitt hjärtland förtäras i enorm kataklysmisk urladdning som skakade Mundana i dess djupaste fundament. Med sig tog man flera legioner av viskande urskuggor och onda tvillingar (och det var även så draken Huhuemate blev så illa sargad).

Sauraštras saga var all. Men vågentiteten överlevde, och från Söderns Torn, Karu Vidándra, och resterna av nodnätet som fortfarande fanns på Sashirna, började Mundanas magiska balans att återställas. Så gick peripetin till ända, och Mundana överlevde, i någon form.

De som kom ihåg Sauraštra drabbades av stor sorg, för med dess undergång skulle många undersköna ting och mirakel för alltid försvinna från Mundanas yta. Man insåg dock viktens av asmiderna sista storverk, och en allians av överlevare färdades till Sashirna där man sammanstrålade med de sista asmiderna, och diskuterade Karu Vidándras och vågentitetens öde.

Man enades om att föra delar av Sashirna, de som huserade Karu Vidándra och vågentitetens filterkristall, till en ficka i verkligheten. Ett slutet metaplan, otillgängligt för alla andra världar, men genom Söderns Torn fortfarande länkat till Mundanas magiflöde, för att fortsätta sitt reningsarbete.

Genom storslaget trolleri, kanske det sista av sitt slag, fördes så halva Sashirna bortom tid och rum, och skulle hädanefter vila ostört i millennier. Tre ankarpunkter, symmetriskt arrangerade omkring Söderns Torn (som stod kvar i Mundana) styrde länken mellan Sashirna och Luberos (som den halva som blev kvar i Mundana kallades). De nycklarna till ankarpunkterna delades ut till mäktiga sällskap och individer, och spreds ut över Mundana.

Som en sista detalj sådde man fröna till ett vaktande sällskap, baserat kring Söderns Torn, en kultur som skulle växa fram på Luberos och vakta dess genom tidsåldrarna. En del av asmiderna sällade sig till detta sällskap, medan andra färdades långt västerut, för att ansluta sig till Kiva, ett rike som samlade överlevare från södra Mundana i ett försök att återuppbygga något av forna tiders storhet och härlighet.