Sir Arachaill siòl Dergrain
Denna åldrade tokon hör till Coluimns äldsta medlemmar, och han innehar titeln Professor Emeritus. Nu på sin ålders höst (snarare vinter) föredrar dock Coluimn att hålla honom utanför sina affärer i så stor utsträckning som möjligt. Arachaills knän kan inte längre bära honom, istället gnisslar han omkring på akademin i en rullstol med en väldigt kraftig Rörelse-effekt i sig. Sir Dergrains hörsel har också blivit lidande av hans höga ålder och utan sin magiskt förbättrade hörseltratt är han å det närmsta döv. Arachaill är fruktansvärt rik, något som hans horder av barn, barnbarn och barnbarnsbarn är väldigt medvetna om. Arachaill har dock av någon anledning fått för sig att hans släktingar inte förtjänar hans enorma marker och hans enorma mängder boskap. Istället försöker Arachaill gifta in sig i en Sabrisk adelsätt, något som inte fungerat hitintills. Anledningen är förmodligen att ingen riktigt insett exakt hur enormt rik den gamla mannen är. I sin ungdom var Arachaill en lång och kraftig man. Med välutvecklad muskulatur och ett kraftigt rött skägg var han en stolt tokon, klyschig som en sådan bara går att föreställa sig. Idag är han blott en skugga av sitt forna jag, längden och skägget har han dock bibehållit. Arachaill är egentligen en ganska tragisk person som mestadels är ledsen för att ingen verkar bry sig om honom eller lyssna på vad han har att säga. Ungdomen är svår att förstå sig på och dagarna flyter allt snabbare och snabbare. En viss senildemens kryper sig sakta på den gamla tokonen, detta har han märkt av och han planerar att avsluta sitt långa liv. Först skall han dock bara se till att hans resurser ligger i goda händer.[1]
