Ythaer Röddrop

Från Wikipedia Mundana
Version från den 17 mars 2013 kl. 13.27 av Duncan (Diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Husregel (artikel)}} Ythaer (uttalas Ytear) Röddrop av Camard är en ganska okänd äventyrare från Camard i Asharien. Sedan ung ålder har han rest land och rike...')

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel innehåller husregler och miljöer som kanske inte nödvändigtvis stämmer överens med de officiellt utgivna modulerna från NeoGames.

Ythaer (uttalas Ytear) Röddrop av Camard är en ganska okänd äventyrare från Camard i Asharien. Sedan ung ålder har han rest land och rike runt på jakt efter intressanta berättelser och föremål.

Bakgrund

Inbördeskriget i Lalasta

Ythaer föddes i Lalasta någon gång i mars 2943 e.D. Hans familj Rodrego var fattiga soldater som kämpade för Lalastas frihet i det långa inbördeskrig som plågade landet. Barndomen var inte lätt när familjen alltid var på resande fot. De rörde sig mellan rebellägren och stannade aldrig på samma plats mer än några dagar. Vissa av de andra soldaterna hade familjer med sig, men det var inte många barn då de flesta antingen föddes för svaga för att överleva eller snart föll för sjukdommarna som härjade på den tropiska ön. Den enda vännen Ythaer hade under sin barndom var hans fyra år äldre bror, Amandes.

På hans åttonde födelsedag anfölls kompaniets tillfälliga bas av Ebhrontrogna milismän. Krigets kalla och hårda klimat hade för länge sedan tvingat alla som var gamla nog att lyfta ett svärd att svinga det. Amandes kallades in på frontlinjen, tillsammans med båda deras föräldrar och alla de andra barnen. Ythaer som var mager och rädd för krigets fasor lämnades kvar i lägret. Våldsamheterna varade inte länge, redan efter något glas kom trötta och sårade krigare tillbaka för att omgruppera. Både Ythaers mor och far återvände med enbart mindre skador, men deras ansikten var som huggna i sten ty i sina armar höll de Amandes livlösa kropp.

Synen av sin enda vän och brors sargade kadaver släckte det lilla liv som fanns i Ythaers ögon. Han hade vuxit upp med död, och trots att han inte längre räddes den hade han bestämt sig för att han inte ämnade stupa i denna meningslösa batalj.

Under natten när soldaterna brände sina döda lämnade Ythaer lägret. Med sig förde han lite av provianten och en dolk. Han tog sig mot kusten i hopp om att finna ett fartyg som kunde ta honom bort från ön. Hans lilla pojkkropp kunde lätt döljas undan männens blickar och inom ett par veckor seglade han bort från sina föräldrars hem i lasten på ett krigsfartyg.

Resan genom Arkipelagen

Ythaers första sjöresa var allt annat än händelerik. Det dröjde inte mer än ett par dagar av stilla guppande innan en storm bröt ut och höll på att slöka skeppet i sitt gap. Innifrån lasten kunde Ythaer inte känna annat än skeppets rörelser när de slungades från sida till sida i de tropiska vindarna. Utan ljus och snart utan mat tvingades han leva dold från sjömännen i sina egna spyor och avföring.

Stormen varade inte för evigt, men lagom till att vinden åter tillät kaptenen att hissa seglen anfölls de av pirater. De var flera fartyg som började cirkulera kring jätten och spy brinnande olja över dess segel och skrov. Ythaer insåg snabbt att främlingarna var dem övermäktiga, så försiktigt smög han över till deras båt strax innan stridigheterna påbörjades. Från ett gömställe längst bak i aktern kunde han se ett brinnande vrak försvinna ned i djupet när de seglade bort från platsen.

Piraterna satte kurs mot den gudsförgätna rövarön Sinadera djupt inne i arkepelagen. Där lyckades pojken ta sig av. Ibland tirakinfesterade gränder stal sig Ythaer till det han behövde för att överleva. Han insåg dock snart att han inte hade någon framtid på en våldsam ö med galna tiraker som talade en främmande tunga. Efter blott en vecka smög han sig ombord på ett fartyg därifrån.

Denna gång hade han inte samma tur med stormarna. Den första orkanen som slet med dem ut på havet fick masten att brytas och inte ens piraternas sjövana kunde rädda skutan. Ythaer som aldrig lärt sig simma fick panik och gömde sig i en tunna. Snart försvann skriken och ersattes av vattnets ljud mot träet.

Hur lång tid han satt där i tunnan kunde han inte svara på. Kanske var det inte mer än ett dygn, kanske flera veckor. Han hade förlorat medvetandet av hunger, törst och utmattning när hans nya bostad fiskades upp av ett annat piratfartyg, den här gången ett skepp som styrdes av tiraken Omgar Enöga.

När tirakerna öppnade tunnan den kvällen fick de sig en stor förvåning. Istället för plammbrännvin ramlade en livlös människopojke ut. Han såg inte mycket mer ut än ett skelett. Flera i besättningen ville kasta tillbaka honom överbord, sura som de var över nitlotten. Kaptenen hade dock något annat i planerna. Han tänkte låta Ythaer tjäna honom en enda och sista gång. Efter att ha vaknat och fått gröt och öl i magen började Ythaer få tillbaka medvetandet. Han var på en båt med sjörövare av Mundanas mest våldamma släkte, och kring honom sjöng de berusade vildarna på ett förvridet och morrande språk. Han satt mitt på däck med männen runt sig. Han hade ingen aning vad de ville honom.

Så kastades plötsligt en liten och ful varelse in till honom. Senare fick han reda på att den lilla filuren var en gûrd. Omedelbart började den attackera honom med sylvassa tänder och klor. Ythaer var dock en väldigt kvick gosse. Han hoppade undan och började försöka undfly miniatyrtirakens händer och blick. När han försökte ta sig mellan tirakernas ben sparkade de dock tillbaka honom, skrattandes och flinandes. Detta var en dödens lek för dessa män. Ythaer hade dock bestämt sig för att överleva. Han stannade upp i jakten och drog fram dolken från inunder den slitna och fläckade tunikan. Innan gûrden han inse vad som hände hade han begravt dess skarpa blad djupt i krabatens hjärta. Detta fick tyst på piraterna.

Till skillnad från vad de flesta pirater och tillika tiraker hade gjort valde Omgar att inte slita stämbanden ur Ythaers hals för hans brott. Vissa av krigarna var rasande över hans dåd, men inte kaptenen. En gnista av tycke hade tändits i den ärrade mannens ögon. Pojken hade mer potential än vad hans beniga armar tydde på. Han satte Ythaer i arbete med de mest vidriga sysslorna på båten. Det skulle bli en lång båtresa, men han hade överlevt.

Ythaer spenderade flera månader med att tömma pottor och svabba däck på den smala skutan. Ibland jagade de ner både handelsskepp och andra piratskepp, men Ythaer höll sig i skuggorna. Han visste att han inte var mycket mer än en pojke och att minsta felsteg skulle kunna leda honom längst med samma kvicka nerförsbacke som bragt hans broder om livet.

Efter en lång resa norrut kom piraterna till Rhungsjön där främmande nordlingar fraktade exotiska varor. Detta var vanarernas och cirefaliernas riken, och här fanns guld och silver av annan prägling än den i övärlden. Ythaer hade tröttnat på tirakernas våld och hans förnedrande sysselsättning. Han visste att han hade skicklighet med bladet, annars hade inte hans ynkliga liv skonats. Han skulle skapa sig ett liv i klass någon annanstans i världen.

En dag när tirakerna sov som djupast klättrade han ner i en av skeppsbåtarna. Han rodde mot närmsta land och lyckades ta sig undan rövarna. Detta var sista gången han satte sin fot på tiraken Omgars beryktade skepp.

Herr Röddrop och hans Herrgård

Ythaer kom iland i Asharien, inte långt från den myllrande huvudstaden Camard. Han kunde inte tala språket och han hade ingenting att äta, men han lärde sig snabbt att hans kvicka fingrar kunde förse honom med all den mat han behövde. Det tog inte lång tid innan hans stölder växte i storlek. Snart befriade han invånarna på både halsband, ringar och örhängen. Det visade sig snart att man knappast behövde tala Ashariska om man hade guld att betala för sig med.

Efter ett par veckor i staden träffade Ythaer på en tirak vid namn Morrh som ägde en mindre kuriosabutik i hamnkvarteren. Tiraken var mycket vänlig till skillnad från människorna och de båda blev snabbt vänner. Morrh hjälpte Ythaer sälja av de skatter han "funnit" och såg till att pojken fick lära sig tala ordentligt och få mat i magen. Det gick knackligt i början, Ythaer var inte speciellt begåvad när det kom till språk, men så småningom kunde han ta sig omkring och föra enklare konversationer på det exotiska tungomålet.

Ythaer hade knappt varit i Morrhs vård i en månad när den listige busen berättade om sin plan för honom. Morrh hade fått reda på att det levde en rik köpman en bit utanför staden som var mycket sjuk, och få trodde att han skulle överleva sjukdommen. Gubben hade inga arvvingar och redan hade stadens stormän börjat planera övertagandet av hans land och fastigheter. Planen var mycket enkel. Ythaer skulle smyga sig in till köpmannens herrgård och bli omhändertagen av den gamle mannen. Han skulle göra allt för att få personalen att tro att Ythaer och den gamle mannen kommer mycket bra överrens. När mannen sedan dog skulle Morrh med sina många talanger och kontakter ordna fram ett testamente som visade att Ythaer blivit adopterad in i familjen och att han nu var den rättmätige arvingen.

Planen inleddes sent samma kväll. Ythaer snubblade in på gården och berättade på knacklig ashariska att han flytt från sina brottslingar till föräldrar. Han fördes inför den gamle herren som beslutade att han skulle få stanna för kvällen, men att han under morgondagen var tvungen att ge sig av. Den gamle mannen Röddrop var jargier och hade mycket svårt att förstå Ythaers bristfälliga ashariska, vilket Ythaer lärde sig utnyttja. Han lyckades hålla sig kvar på gården dagen efter genom att låtsas ha insjuknat, och vidare genom att spela på den gamle mannens allt starkare band till honom. När gubben inte längre kunde ta sig upp ur sängen brukade Ythaer sitta vid hans sida. Personalen såg det som att han bad för den kära mannens tillfrisknande, men i själva verket hoppades han på att mannen inte skulle vakna och upptäcka att han fortfarande var kvar i huset.

Det tog tre månader för Herr Röddrop att avlida. Morrh höll sitt löfte och ordnade fram jargiska dokument som var "underskrivna" av herr Röddrop. De lät Ythaer ärva både hus och mark. Utöver herrgården fick Ythaer även ta över familjen Röddrops fastigheter inne i Camard. Ythaer såg till att byta bort personalen under loppet av ett år.