Jordmoderns Kloster
Religionen dyrkar livet personifierat i gudinnan Eliana och finns representerad i nästan alla Mundanas länder. Ibland dyrkas hon under andra namn, till exempel som Lenae i Drunok, Aûsi i Mûhad och Leticia i det Jargiska Kejsardömet. Hon avbildas oftast som en kvinna med vältränad kropp, mörka ögon och långt blont hår. Hennes ålder brukar vanligtvis inte gå att urskilja. Hon rör sig med en grace som anstår en livets beskyddare och bär oftast lätta, ljusa kläder.
Budskap[redigera]
Man skall alltid främja livet. De troende får inte ta till strid annat än för att försvara sig själva, och om någon vill skapa bråk är det bättre att gå därifrån. Alla folkslag är i grunden goda, även troll och vättar, torts att de förespråkar död och kaos. Om man behandlar dem väl kan också de en dag se nyttan av att vara god. Tills dess är det bara att behandla dem väl så att de inser sina misstag.
Om du är god i livet och inte missbrukar vad som givits dig av Jordmodern så kommer du att återfödas som en bättre varelse. Du kommer att vara lycklig och få en bra familj. Om du däremot stjäl, dödar och sprider olycka så kommer du att återfödas som ett träd eller en buske. Du kommer dock alltid att få en chans till efter att ha levt i närhet med naturen i ett par livstider.
Dyrkan[redigera]
Över större delen av Mundana finns det kloster tillägnade Jordmodern. I Asharina finns det runt 10 stycken, var av alla har mellan 10 och 40 munkar och nunnor. Religionen förespråkar liv och har därför ingenting emot att munkar och nunnor lever ihop och bildar familj. Det finns en stridande orden inom Jordmoderns Kloster och det är Vugs Orden som har sitt högsäte i Arlon och som runt 300 riddare tillhör. Dessa reser dock mellan de olika klostren och försvarar de svaga och ses därför inte så ofta.
Skapelse[redigera]
I tidernas begynnelse fanns inget utom jord, och ur jorden växte Jordmodern. Hon fick i uppdrag av en högre makt, äldre än tiden själv, att vårda allt liv. Växter började gro, djur föddes och världen blev en skön plats. Efter ett tag kom människor, alver och dvärgar över haven i båtar och började slå sigg ned i Jordmoderns Mundana. Hon välkommnade dem och beskyddade dem. Hon lärde dem att bruka jorden utan att utarma den, och världen frodade. Jordmodern sådde med sin vänstra han de växte roch skogar som fyllde världen och skördade med svärdet Vug som hon höll i sin högra hand. Hon såg till att inga folkslag blev för få eller för många och att balansen bibehölls.
Efter en lång tid av frid blev svärdet stulet och snart föll det i guden Dibuks händer. Han hade kommit vandrande in i Mundana och sagts sig vara vandringsmännens gud, och genom den skepnaden fick han allt fler tillbedjare. I hemlighet smidde han om svärdet till en lie, och därefter släppte han sin mask. Med sitt nya vapen spred han död och kaos bland Jordmoderns folk, och han vann allt fler tillbedjare då ingen vågade trotsa honom.
Jordmodern ledde sina anhängare till strid mot Döden, och lyckades till slut återta sin forna värld. Jordmodern sa då till sitt folk att lägga ned sina vapen och åter börja bruka jorden. Vugs order, Jordmoderns stridande riddare, finns dock fortfarande kvar, dock med ett mycket lägre antal anhängare. Jordmodern fortsatte att så livets frön, men nu var det Dibuk som fick uppgiften att skörda. Än i dag anses Dibuk vara en del av Jordmoderns lära som den kraft som förhindrar världen från att överbefolkas.
