Tjärgårda

Denna artikel innehåller husregler och miljöer som kanske inte nödvändigtvis stämmer överens med de officiellt utgivna modulerna från NeoGames.

Byn är inte stor ens med soldisk skogsbygds mått mätt. Endast ett knappt hundratal individer bor i det lilla samhället som vuxit upp djupt i den fruktade Vätteskogen. Människorna i byn är inte vana vid främlingar då den lilla kärrvägen som löper mellan byggnaderna sällan för med sig varken handelsmän eller åkare. Då och då händer det att ett kompani dvärgar reser förbi på väg mot de stora städerna i söder och öst, men annars är det inte många som stör de ensliga byborna.

Trots sitt knappa invånarantal har byn en stark palisad som restes av en baron i forntiden som ansåg att hans folk behövde känna väggarnas trygghet i den farliga skogen. Tyvärr har inte byn någon garnison eller dylikt som kan bemanna palisaden när oro närmar sig, men den har ändå visat sig användbar sedan trollräderna tog sin början. De groteskt stora och inte alltid så intelligenta trollen blir lätt lurade av träväggen och drar sig för att attackera bosättningen. Istället är det de kringlevande bönderna som har fått smaka på deras våldsamhet.

Normalt sett är byborna ett trevligt folk. Kanske lite misstänksamma mot nykomlingar, men ändå gästfria. Sedan de soldyrkande riddarna börjat våldföra sig på lokalbefolkningen har byn blivit allt mer oroliga. Döttrar hittas skakiga och gråtandes i leran om morgonarna och boskap så väl som sängplatser blir konfiskerade i de tvenne gudarnas namn. Riddarna vet att de kan göra vad de vill så långt bort från konungens män och tar ut sin rätt till fullo. De stackars byborna har ingenting att sätta upp med; Zoriánordens riddare är allt för mäktiga och dessutom skyddade av religionens män.