|
|
| (En mellanliggande version av en annan användare visas inte) |
| Rad 1: |
Rad 1: |
| − | Huvudstaden i det sedan länge döda riket [[:Kategori:Ramora|Ramora]].
| + | Ruinstad i [[Västmark]] belägen tre [[dagsmarsch]]er öster om [[Rampor]]. Vazago var en av det gamla [[Ramora]]s tre kungastäder och gick under 99 e.D. |
| − | | + | |
| − | == Sagan om Vazago{{Mall:Husregel}} ==
| + | |
| − | {{Mall:Citat
| + | |
| − | |För hundratals år sedan, på en plats
| + | |
| − | inte långt härifrån, en stad fanns,
| + | |
| − | vackrare än alla andra städer.
| + | |
| − | | + | |
| − | Än stadens namn känt är, och av de kunniga
| + | |
| − | Vazago den kallas.
| + | |
| − | | + | |
| − | En kung i staden fanns, mäktigare än all
| + | |
| − | världens kungar, och Garon var hans namn.
| + | |
| − | | + | |
| − | Vid vart av årsdagarna sedan hans kröning
| + | |
| − | kungen mot de trennes tempel begav sig,
| + | |
| − | som beläget högt över staden var, och där
| + | |
| − | han sedan under en hel natt kom att ligga
| + | |
| − | och i tystnaden till gudarna sina böner
| + | |
| − | mässandes.
| + | |
| − | | + | |
| − | Så vart det åter hans på tronen tionde
| + | |
| − | årsdag, och mot templet konungen strövade.
| + | |
| − | | + | |
| − | Han de tre hundra och trettiotre trappstegen
| + | |
| − | besteg, till tempelbergets topp, varefter
| + | |
| − | han genom de tunga stenportarna gick.
| + | |
| − | | + | |
| − | Han in i templet skred, och i skenet från
| + | |
| − | de fladdrande vaxljusen han knäböjde.
| + | |
| − | | + | |
| − | Mässandes de uråldriga bönerna konungen höjde
| + | |
| − | händerna sina mot Aerius och de Väldiga där
| + | |
| − | förseglade.
| + | |
| − | | + | |
| − | Det var i stunden den han i ögonvrån sin såg
| + | |
| − | en kvinna, som än skogens blommor vackrare varde,
| + | |
| − | men än havets vågor skönare varde, och som än
| + | |
| − | bergens i snö klädda toppar fagrare varde.
| + | |
| − | | + | |
| − | Som fullmånens sken hennes hy vit var,
| + | |
| − | som grottornas djup hennes hår svart var,
| + | |
| − | och bort från konungens minne hon bönen och
| + | |
| − | mässan förde.
| + | |
| − | | + | |
| − | Var natt kvinnan konungen till sin säng ledde,
| + | |
| − | och för vart dygn som gick de trennes
| + | |
| − | fängelse med en än rödare glöd lyste.
| + | |
| − | | + | |
| − | Stadens liv fortgick dock, men med tidens gång
| + | |
| − | sjukdomar och olyckor kom att till staden styra
| + | |
| − | sin kosa.
| + | |
| − | | + | |
| − | Folket svalt och i divor dog. Konungen i sitt
| + | |
| − | sinne befarade att det vart hans synder som fått
| + | |
| − | de trenne att hans stad lämna.
| + | |
| − | | + | |
| − | I mörkrets skydd den niohundrade och nittio nionde
| + | |
| − | natten han mot tempelberget gick.
| + | |
| − | | + | |
| − | Där hans klättrande tog sin början, och vid
| + | |
| − | midnatt i fullmånens sken han om gudarnas
| + | |
| − | förlåtelse bad.
| + | |
| − | | + | |
| − | Gudarna honom svarade, och deras krav inte litet var.
| + | |
| − | De hans älskades liv krävde, och när konungen deras
| + | |
| − | dom hörde, sin sorg han grät ut.
| + | |
| − | | + | |
| − | Han mot sitt hem begav sig, och över sin älskades
| + | |
| − | säng kniven höjde. Minuterna gick, och han kunde ej
| + | |
| − | ta sig för att till gudarna sin käresta offra.
| + | |
| − | | + | |
| − | Då gudarna konungens i deras ögon feghet såg, de en
| + | |
| − | skur av stenar brinnandes som underjordenseldar
| + | |
| − | kastade mot staden.
| + | |
| − | | + | |
| − | Jorden rämnade, och elden från himlen regnade, och
| + | |
| − | när gryningen kom, inget av staden gick att finna.
| + | |
| − | | + | |
| − | Konungen och hans älskade båda döda var, och än
| + | |
| − | lever sagan om Vazagos fall i minnet kvar på oss
| + | |
| − | som tid tar oss att minnas den.
| + | |
| − | |Okänd sagoberättare}}
| + | |
| − | [[Kategori:Sagor]] | + | |
| − | [[Kategori:Västmark]] | + | |
| − | [[Kategori:Ramora]] | + | |
| − | [[Kategori:Historia]]
| + | |
