Kategori:Gudar
En gud är ett teotropiskt väsen som lever på andeplanet. Gudar är förmodligen de mäktigaste av Mundanas alla väsen, främst då de kan ansammla och spara extrema mängder filament. En gud kan om den vill skapa sig ett inkarnat på det fysiska planet. Detta är en mycket kostsam process och gudarna är därför sparsamma med dessa. Då teotropin inte kan manifestera sig i Mundana skapar guden en daimotropisk kropp som denne sedan ger ett frö av gudens sinne. Detta medför att ett inkarnat i teorin har möjligheten att alstra daimotropi.[1] Några nackdelar med att inkarnera sig är att det dels kräver enorma mängder kraft, och dels att endast en liten portion av gudens sinne får plats i inkarnatet, och dessutom bryts länken till guden efter skapelsen. Det har hänt att inkarnat som befunnit sig på Mundanas fysiska plan för länge börjar affekteras av andra folk och varelser, och ibland till och med väljer deras välgång framför gudens. Dessa 'känslor' som tycks framträda är förmodligen en av de få saker en gud verkligen fruktar.[2]
Gudar kan inte dö. De är odödliga väsen som består av enorma mängder magisk energi, varför världens undergång skulle vara en mer trolig utgång av ett mordförsök snarare än gudens fall. Vad som dock kan inträffa en gud är någonting som kallas glömskan. Gudar existerar i ett stadium där deras hela sinne och själ är bunden till de enorma kraftreservoarer som de sitter på. Om gudens kraft skulle sina, till exempel genom att den förlorade alla sina troende, så skulle gudens sinne snart försvinna i och med att guden använder upp sin lagrade kraft.[3] Snart glömmer guden att den är en gud, och kan till och med börja irra runt på andeplanet som en vanlig ande[Husregel]. Dock så tycks demoner och andra andar undvika dessa gudaavfällingar. De är helt enkelt för rädda för vad som kan inträffa om gudomen helt plötsligt får tillbaka en bit av sin kraft och förintar demonen i fråga. Ibland så inträffar denna glömska då guden fortfarande har ett inkarnat på Mundana.[4] Detta resulterar i att inkarnatet upplever en tomhet som kommer sig ifrån att inkarnatets Qadosh dreneras i takt med gudens förlorade minne[Husregel]. När inkarnatets Qadosh når 0 kan den inte längre komma ihåg att den en gång varit en gud. Möjligtvis kan den komma ihåg en tid på andeplanet. Dessa börjar irra runt på det fysiska planet utan några egentliga mål, och även om gudens makt är drenerad kan ett sådant inkarnat vara mycket farligt.
Hela en guds sinne finns i den filamentbank som guden sitter på. När guden använder sin kraft försvinner alltså mängder av dess minne och psyke, men när den tar emot filament från troende och transformerar dessa till teotropi bygger den upp filamentbanken och får därmed sitt sinne att växa. En gud såsom Daak har en enorm filamentbank och kan således använda delar av den utan några större förluster, medans en nybliven gud måste vara väldigt selektiv med vad han eller hon använder kraften till då en större kraftdrenering skulle vara vital för dem. Gudar kan inte dö, men deras kraft kan dreneras. Om en guds kraft görs obefintlig kommer guden förmodligen inte att komma ihåg att den är en gud. Om nya troende dock tillkommer och guden får en ny våg av filament kan dess psyke åter växa och den kan få nya minnen. Dock så är de gamla bortglömda.
En gud glömmer således hela tiden små fragment av vilka de fordom var, då dessa minnen ersätts av nya. Guden får nya minnen från alla de troende då dessa skänker filament till guden. Dessa psykotropiska filament innehåller fragment av vad som sker i världen, fragment som tillsammans bidrar emd en våg av information för de flesta gudar. Cirza till exempel känner till fragment av vad alla Cirefalier tror och tänker, och Daak har förmodligen en stor del av Mundana fullständigt under sin uppsikt. Detta gör att gudarna ter sig allvetande då hela deras psyke är uppbyggt av fragment av alla troende.[5]
