Pueshardokt
Pueshardokt är en legendarisk hjältinna från Ansale-Idon. Hon levde för tvåtusen år sedan under Edrons sista dagar, där hennes dåd som drakryttare under Eldsfursten Hyaxam kom att bevaras för alltid i saga och sång. Som trettonåring såldes hon av sin far, den utblottade fursten av Jondishur, till ett harem i Chahar, men lyckades klättra i rankerna och bli konkubin åt Konungen utan land, i vars entourage hon återvände till Ansale-Idon. Men när hon såg hur hennes herre skövlade hennes hemland stod hon inte ut längre, och tog chansen att fly efter att Konungens utan land styrkor skingrades i Vadanas fall. Hennes herre tog inte förlusten av sin favoritkonkubin lätt, och skickade sin mäktigaste löjtnant att fånga henne. I Vadanabergen leddes Puershardokt av en Flamdansare till en håla bebodd av heavédrakar, och den största av dem, Akhora, tydde sig till henne innan de andra kunde slita den zhaniska ungmön i bitar. När Konungens utan land styrkor anlände besegrade Puershardokt dem med Akhoras hjälp, och flydde på drakens rygg.
Efter detta följer i sagorna många mer eller mindre fantastiska äventyr där Puershardokt fort lär sig komplettera sin list och sitt mod med vapenkonst; hon kom snart i lag med Okalam den Starke, en annan legendarisk hjälte, som bistod henne i att stjäla ägg från Förbannelsens fåglar och räda självaste Damoklenes hallar. Men de kunde inte återta Jondishur från usurpatorn Mahaka, och hamnade i sina fruktlösa försök att göra det i blodsskuld till Eldsfursten Hyaxam, som räddade parets nyfödda son undan Konungen utan land. Pueshardokts heder blev hennes undergång, när Eldsfursten omsider inkallade denna skuld; hon skulle leda en grupp heavéryttare han stod i färd med att utrusta, och därmed bistå Hyaxams furste, Kraden Nanórgona den Grymme, att säkra det edronitiska imperiets grepp om Ansale-Idon. Så kom Pueshardokt i Edrons tjänst, och övergavs av Okalam, som vägrade ansluta sig och drog åstad för att söka efter taupernas förlorade hemland.
Resten av Pueshardokts liv är mindre höljt i legenddimma, då hennes roll i Kuyalakriget är utförligt beskriven i Ansale-Idons krönikor. Allt fick för hennes del ett abrupt slut med Brännandet av Edron; så fort det stod klart att kejsardömet stod inför en fullskalig drakinvasion åkallade Eldsfurstarna alla sina krafter till dess försvar. Hyaxam lovade att lösgöra henne från hennes skuld om hon var beredd att strida mot drakarna i Edron, och hans flotta bar henne och drakryttarna till havet utanför Cai där de flög in i kaoset av eld och blod, och snart mötte mortuachdrakarna Rekhem och Gim'naud, de mest fruktansvärda motståndare man kunde föreställa sig. Likfullt lyckades det Pueshardokt att leda heavéryttarna i att skaka av sig dessa bestar, och decimerade dök man ned mot Raptarinanki, Edrons väldiga ziggurat, och tog med överraskning de drakar som där slogs mot Nanórgonas livgarde. Terenat, en mäktig lumian, dräptes i tumultet, men heavéryttarna föll en efter en, och Puershardokt och Akhora fann sig snart ensamma i en luftduell mot Omeyocantli. Akhora var en vild och väldig best, men inget mot de förfäder hon var sprungen ur, och Omeyocantli slet henne i stycken. Pueshardokt föll och slog i stenläggningen dussintals fot nedanför, och draken dök ned mot henne i ursinne. Hennes sköld blockerade drakens eld, men skymde hennes sikt, och spjutstöten missade Omeyocantlis hjärta och tog bara hans öga. Drakens klor fick tag i Puershardokts brynja, hennes dolk studsade mot hans fjäll, och Omeyocantlis käftar ändade hennes bana.
Pueshardokt fick aldrig någon hjältebegravning; hennes kropp slängdes med andra i en av massgravarna bland Edrons rykande ruiner och återfanns aldrig. Men hennes son, Puanam, skulle växa sig till en mäktig krigarprins och återta Jondishur, där Puershardokts ättlingar via honom styrde i många århundranden. Men inte ens drakar kan läka sår tillfogande av Kirinhorn, och Omeoycantli saknar fortfarande sitt vänstra öga.
