Gebashan mür Salafaion
Gebashan är en oerhört viktig gestalt i Västlandets mytvärld, den ende som i berömmelse kan mäta sig med Kraden Nanórgona den Grymme. De svarta, förruttnade fåglar som av och till hemsöker mûhadinska gravplatser sägs vara Gebashans tjänare, och ses som ett oerhört dåligt omen. I Mûhad lägger man ut de döda på höga torn för att de ska bli uppätna av fåglar och återförenas med Himlen. De tar med sig de dödas kött och själar till Gebashans dunkla kammare, där de döda tvingas att tjäna honom eller förpassas vidare till guden Iliks övergivna dödsrike.
Gebashan och hans gelikar i ett råd kallat 'Sekhmets cirkel', efter trolldomens ande i fornzhanisk myt, var en gång hovmagiker åt den siste Gudahärskaren av Mûhadindynastin, men förrådde och mördade denne för att själva ta makten. De ville förena Mûhad med det edronitiska riket, då styrt av Kraden Nanórgona, men i slutändan gick alla deras planer om intet då deras motståndare i Ziu kidnappade den edronitiska prinsessa som skulle giftas bort med Sekhmets Cirkels marionett-Mhîm. Nanórgonas vrede var stor, Ziu besegrade hans flotta i historiens största sjöslag, och Sekhmets Cirkel förlorade sina viktiga allierade i Edron. Själva klamrade de sig fast vid makten i Tabbah med omnejd i över ett århundrade, men störtades och dräptes slutligen. Alla utom Gebashan.
Gebashan Häxkonungen har det mest komplexa eftermälet. Han beskrivs som en grym och fanatisk nekromantiker, helt uppslukad av sina storslagna ambitioner, och redan då en vandöd lisch. Samtidigt finns seglivade sagor om hans olyckliga kärlek till den edronitiska prinsessa som kidnappades av Ziu, och hans fruktlösa försök att rädda henne innan hon slutligen avled i fångenskap. Det berättas att Gebashan hämtade tillbaka hennes själ från dödsrikets mörker och placerade henne i kroppen av hovets vackraste slavinna enkom för att få ha henne vid sin sida. När Accendrim så blandade sig i leken ska Gebashan ha flytt till Skugglanden med sin prinsessa för att återbörda henne till Kraden Nanórgona, som troddes ha överlevt och flytt till Nadaria. Därefter lär Gebashan ha vandrat vida omkring och länge försökt förena sig med Edrons forne kejsare, men förr eller senare förlorade han på något sätt åter sin prinsessa. Än idag berättas om en dunkel gestalt som hemsöker Västlandens nätter i sökande efter en försvunnen prinsessa, och myten har efter några mystiska händelser i Eumo blivit aktuell återigen.
Omsider gjorde sig Gebashan till härskare av De vittrade öarna och anslöt sig till "De trettons råd", och resten är, som de säger, historia. Han är på sätt och vis en rätt sorglig gestalt, fylld av brustna illusioner och olycklig kärlek, men drivs av en kunskapstörst och ett patos som hållit honom vid liv genom millenierna. Ofta framstår han som tankfull, tyst och diskret, och agerar hellre genom handlingar än genom ord. Han dyrkar guden Ilik, känd som Erlik och Raptari, och är en svuren motståndare till Mhîmrätten - en av hans många drömmar är att störta Gudahärskarna och återinföra zhanernas gamla gudar. Om han blott åter kunde ena zhanernas splittrade folk skulle de så mycket bättre kunna ta sig an den stundande peripetin, och härska över världen i nästa tidevarv. Gebashan kommer kanske aldrig att ge upp sina försök att få över Nanórgona på sin sida - Nanórgona är den enda nekromantiker som någonsin överträffat honom, och hade all hans respekt redan då de båda levde (de är tämligen vandöda nu).[1]
