Maror

Från Wikipedia Mundana
Version från den 13 oktober 2011 kl. 22.45 av Duncan (Diskussion | bidrag)

(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

Maran är ett väsen som lever på de levande folkens värsta farhågor och mörka drömmar. De lever på sorg, död, fruktan och hat och livnär sig på alla de känslor som lever i de mörkaste delarna av folkens sinnen. När många varelser hjälps åt att bygga en osäker värld med mycket sorg och förrödelse frodas marorna och deras mångfald blir som störst. Vissa personer som lever sina liv i rädsla eller i hat kan attrahera maror som sedan förföljer denne olycklige sate. Man kan inte riktigt säga när en mara blir till, för en mara är inte en varelse eller ande utan ett resultat av mörka drömmar. Om deras omgivning är gynnande för dem så blir de fler och mäktigare, och om omgivningen stabiliseras blir de svagare och tynar till sist bort, för att någon gång i framtiden åter manifestera sig på andeplanet.

Maror blir ibland misstagna för demoner då hela deras existens bygger på andras lidande, men till skillnad från demoner har maror ingen själ. De är endast ett tillstånd, inte ett medvetande, och de styrs helt och hållet av sina instinkter. Detta medför att en maras sanna namn är lika odefinierbart som det sanna namnet för "hat" eller "smärta". Man kan dock förnimma maror med andeförnimmelse, men det är svårare än med demoner eller andar då marorna befinner sig på många platser samtidigt. Schamaner som kommit i kontakt med en mara på andeplanet beskriver dem vanligast som skuggor som kastas av de mörka drömmarna och som kan råka falla på en viss person eller plats.

Marorna är de onda tankarnas motsvarighet till idéernas drömvärldar. är resultatet av sitt områdes existens och de tankar som kopplas till dem, på samma sätt är marorna ett resultat av alla världens onda tankar och känslor. Att förgöra en mara går endast genom att förgöra det som den förföljer, eller genom att få den varelse som plågas av maran att själv kapa banden till de känslor som livnär maran.