Redigerar Tiraukah

{{Husregel (artikel)}}
För flera eoner sedan levde förfäderna till dagens [[tiraker|tiraksläkte]] på en ö långt i södern. Ön kallades av tirakerna för Tiraukah. [[Tira]] och [[Ukah]] var två mäktiga [[demoner|demonfurstar]] som låg sovande under ön och den kraft som deras drömmande metvetanden alstrade använda [[tiraker|tirakerna]] för att bygga en teknologiskt överlägsen högkultur. Samhället delades in i systrar och bröder. Samhället styrdes av de kvinnliga [[schamanism|andebesvärjare]], systrarna, som använde sina schamanistiska förmågor till att binda [[demoner]] och andeväsen under [[tiraker|tirakerna]]. Männen var hantverkare och krigare som skapade vapen, rustningar, smycken och klädesplagg med många fantastiska egenskaper.

= Historia =
En av de yngre schamanerna på ön nöjde sig inte med de krafter som hon kunde få genom vanligt andebesvärjande utan började forska kring [[gudar|gudarna]] och [[demoner|demonfurstarna]]. Hon lärde sig mer än alla andra om [[aeon|tidens innersta väsen]] och började fundera över hur hon skulle kunna ta kontroll över hela tiraksamhället. Hon kom fram till att om hon lyckades binda de demoner som låg sovande under ön så skulle hon även få kontroll över alla de magiska föremål som tirakerna förfogade över. Hon inledde en enorm ritual för att binda de drömmande furstarna under ön, men ritualen fick helt andra konsekvenser. 

== Katastrofen ==
Demonerna ryktes ur sitt drömmande och reste sig mot den kalla natthimlen. För första gången på eoner kunde deras medvetanden vandra fritt. De skapade sig monstruösa kroppar och nedsteg på ön för att kalasa på de stackars invånarna. De slungade helveteseld mot bosättningarna och slukade själar i tusental. Den stackars kvinnan såg vad det var hon gjort och bestämde sig för att hon var tvungen att rädda tirakerna.

Hon sprang ner mot en av städerna och började evakuera invånarna. Hon bad andarna om hjälp att driva fram de båtar som fortfarande var hela långt ut på havet, bort från den destruktiva elden. Demonfurstarna utplånade allt liv på ön som inte lyckades fly innan de åter somnade in. Elden som de startat slutade inte brinna på många år utan stod som en fackla mot natthimlen. De tiraker som flytt undan använde sig av elden för att navigera bort från den dödsdömda ön som så länge varit deras hem. Vissa båtar separerades och tog sig åt olika håll, andra blev uppätna eller neddragna mot djupet av fasansfulla [[:Kategori:Sjöodjur|havsodjur]]. Kvinnan som bar ansvaret för sitt samhälles förintelse ledde de som fortfarande ville följa henne och landsteg så småningom i det område som idag är [[Takalorr]]. De hann inte mer än slå läger innan deras konvoj anfölls av mäktiga demonkrigare, [[Urkhath]], från inlandet. De hade stött på överlevarna från [[Mörkret|det väldiga mörker]] som nyligen släppt taget om [[Mundana]], och dessa tänkte inte släppa sitt land i första taget.

== Kriget ==
Kvinnan organiserade tirakerna och såg till att vapen och rustningar började produceras av de material som fanns till hands. Tillsammans med runt ett tusen vapenföra män började hon en hopplös erövringskampanj av det nya landet. Demonerna var oorganiserade och saknade ledarskap. Kvinnan och andra sidan ingöt mod och krigslust i sina krigare och förmådde dem att slåss till sista blodsdroppen. Vissa av demonerna gav hellre upp än att låta sig bli massakrerade och började assistera tirakerna på slagfältet. Dessa fick namnet [[Dwarkka]]. Kvinnan tog vid ett tillfälle hornet från en av de erövrade demonerna och lät göra [[Mahktahs horn|en mäktig stridslur]] av det. Detta använde hon sedan innan varje batalj för att tända en eld av hat mot fienden i varje tiraks hjärta.

I 40 år stred tiraker mot demoner i tirakernas nya hemland. Deras kultur nöttes långsamt ned och de förlorade mycket av sina gamla seder i krigets eviga skugga, men till skillnad från demonerna så ökade tirakerna i antal för varje år som gick. Tillslut återstod endast ett hundratal Urkhath. Vid ett stort slag mellan de två härarna lyckades en av demonerna träffa den mäktiga krigsfurstinnan med sitt spjut. Kvinnan fylldes under sina sista andetag med kraften från alla de tiraker som som satte sin tro till henne. De som fortfarande mindes hennes synd förlät henne och deras gemensamma kraft fick hennes själ att [[apoteos|helt transformeras]]. Kvinnans ande förenades med mörkret och blev ett med alla tirakerna på fältet. Hennes energier ingöt styrka i dem alla och med nya krafter greppade de sina yxor och hammare och högg skoningslöst sönder kropparna på de kvarvarande demonerna. Deras sinnen bands av den mäktiga furstinnans makt och hon fängslade dem så att de inte kunde återkräva sin hämnd. Tirakerna såg till sin nya [[gudar|gudinna]] och gav henne namnet [[Mahktah]]. 

Tirakerna fick efter krigets slut möjlighet att fullständigt breda ut sig över den nya världen. Från [[Takalorr]] spred de sig under de hundratals åren som följde ut över den värld som fortfarande var relativt ung. Kvinnor förbjöds sedan gudinnan uppgick från att utforska de schamanistiska lärorna då gåvan var alldeles för stark hos dem. Allt samröre med andra demoner än [[Dwarkka]] blev grova synder för att se till att ingen begick samma misstag som gudinnan gjort i sin ungdom. Under kriget hade så väl [[Sakhra (skrift)|tirakernas skriftspråk]] som deras uråldriga smidestekniker och arkitektur gått förlorad. Det sista verket som fortfarande finns kvar sedan tiden för kriget är [[Mahktahtemplet|templet]] i [[Tiban]] som restes på platsen för det sista fältslaget strax efter gudinnans återfödelse.

== Zarathtirakerna ==
{{more|Zarath (ätt)}}
Alla tiraker led dock inte samma öde som de som leddes av kvinnan. Det fanns grupper som separerades tidigt från resten av överlevarna. En av dessa grupper tog sig mot dagens [[Asharina]] och slog sig ned i den väldiga skog som täckte hela halvön. Gruppens ledare var [[Zarath Krönikören]]. Efter att ha byggt upp ett mindre samhälle invid havet smidde han [[Krönikörsvärdet|ett svärd]] efter de gamla principerna på vilkets klinga han ristade in hela berättelsen om hur de flytt från sitt hemland. Han svor att hans ättlingar skulle vaka över historien och se till att den aldrig glömdes. 

Samhället i vid havet utvecklades och trots att de förlorat mycket av kunskapen om [[andeplanet]] som deras ättlingar blottlagt och trots att deras främsta kraftkälla stannat på ön så lyckades de skapa en fredlig och blomstrande kultur. Det dröjde dock inte mer än ett hundratal år innan tirakerna kom i kontakt med andra släkten. Våldsamma krig bröt ut mellan [[djurfolk|djurfolken]] och tirakerna. Ibland kunde en tillfällig fred slutas bara för att ett hundratal år senare åter urarta. Detta fortgick i tusentals år, men aldrig glömde de sitt löfte om att föra historien vidare. [[Människor]] och [[dvärgar]] steg fram och började erövra territorier från djurfolken. 

När ett andra [[Mörkret|mörker]] omslöt [[Mundana]] höll tirakenklaven på [[Asharinahalvön]] på att dö ut. När mörkret väl lade sig så levde tirakerna som nomader. De drev runt i spillrorna efter människornas släkten när andra tiraker en dag började synas. Dessa kom från området kring [[Takalorr]] och började kolonisera de krigsdrabbade länderna. Genom ingifte med de [[Mahktah|Mahktahtroende]] lyckades [[Zarath (ätt)|Zaraths ättlinje]] fortsätta, trots att familjen inte var speciellt omtyckt bland de andra. Gruppen tog sig mot [[Khazimbergen]] där de slog sig ner långt borta från civilisationen. Då och då kom andra tiraker som tvivlade på Mahktahs läror dit och blev en del av den gamla släkten.

När [[alver|alverna]] anlände till [[Mundana]] bröts tirakernas tusenåriga rike i [[Asharina]]. Nationer föddes och dog medens Zaraths ättlingar levde i sitt samhälle högt uppe bland bergen. Historierna om deras urhem blev till legender, men passerades fortfarande mellan generationerna. Det svärd som Zarath en gång smidde blev länken mellan fiktion och verklighet.

== Stölden ==
För hundra år sedan fick dock Zarathtirakerna en grym överraskning. Schamaner från Takalorr hade genom sina andar fått reda på att det fanns kunskap i Khazim som måste tystas. Ledda av [[Uzildur Nattblixt]] tog sig en trupp från [[Röda Ögats stam|Röda Ögats stam]] till bergen. De slog sig in i [[Zaraths tempel|det gamla tempel]] som ättlingarna byggt på platsen och tog allt som såg ut att kunna bevisa deras irrläror. De dödade alla krigare och lämnade resten på platsen. Idag lever endast en tirak i det gamla templet. Hennes namn är [[Wezila]] och hennes största sorg är att hon kommer att vara den som slutligen ser Zarath Krönikörens löfte brytas.