Vätteskogen
Den gamla och vilda Vätteskogen sägs en gång ha varit en del av del väldiga Sunariskogen när denna sträckte sig hela vägen ner till kusten. Detta kan man inte tro när man vandrar genom dess buskar och dess snår då Sunari sägs vara en vacker och mystisk skog full med alver och enhörningar medens Vätteskogen endast har granar, tallar, mossiga stenar och en och annan vätte eller troll. De jägare som lever i byn som dagligen beger sig ut i skogen ser många upp till; att frivilligt vandra in i den mörka skogen måste tyda på stort mod.
Skogen är en granskog och en mycket barrig sådan. Här och var kan man hitta någon ek eller björk, men annars är det sylvassa taggar på långt blicken når. Marken är grov och ojämn. Överallt löper rötter över stora, mossiga stenar som mer än en bybo tagit för ett troll eller en lindorm. På vissa ställen tycks marken helt övergå i stenbumlingar och på vissa ställen kan man även finna ruiner så fullständigt uppslukade av den hungriga skogen att man inte märker dem förrens dess att man råkar slå läger under dem.
Djurlivet i skogen är rikt. Det finns björnar och älgar och fler rävar än vad jordbrukarna i trakten skulle önskat. Vintertid tar sig också mycket varg ned från de höga bergen i väst och hemsöker böndernas boskap. Förutom dessa världsliga monster finns det varelser under granarnas skuggor som hungrar efter vilsna vandrare. Troll stora som visthusbodar och vättar som är lika illvilliga som de är små. Under sten och rot lever tomtar vars förbannelser kan vända upp och ned på en ladugård lika lätt som en pigas huvud och under de djupa rösena finns det kummelgastar som inte räds en sekund att kasta sin uråldriga vrede över de olycksaliga andar som råkar passera deras grav.
