Edgar Taravin av Kirinic
Den åldrade, före detta armékaptenen, Edgar Taravin utgör en ganska patetisk figur. Han var tredje sonen till en baron i norra Consaber och blev i princip helt utan arv när fadern dog. Han sökte sig till armén, där han tillslut blev framgångsrik och steg i graderna ända tills han nådde kaptens rang. Karriären tog dock abrupt slut då han drabbades av kraftig reumatism, och borta är de dagar då Edgar betraktades som en stor krigare - även om han själv i princip fortfarande lever i dem. Edgar hade snappat upp lite magiska kunskaper av en krigarmagiker han kände under det Pereinska frihetskriget, och sökte sig således till Legio Colonan där han stannat kvar sedan dess. Kapten Taravin är gift sedan många år tillbaka, och något dominerad av sin hustru Edet, som dock brukar låta sin stofilaktige make hållas. Han har en efterbliven, värdelös son som han älskar över allt annat och en ung, vacker dotter han desperat försökt gifta bort med någon rik, högadlig knös de senaste åren - något han ännu inte lyckats med. Generellt är han missnöjd med det mesta, och betraktar sig och sitt liv som sagolikt misslyckat. Han har en viss ångest över hur meninglöst hans liv varit, och hur okänd och obetydlig han själv är. Innerst inne betraktar han dock sig själv som en mycket stor krigare, och då han har en livlig fantasi drömmer han om att få göra något stort innan han dör, eller åtminstone komma upp sig lite på den sociala rangskalan. Han kämpar aktivt för att uppnå det senare, och har fått ett, tyvärr rätt välförtjänat, rykte om sig som en inställsam stövelslickare som gör allt som står i hans makt för att ställa in sig hos överheten. Han är en hetsig och envis jäkel, som aldrig ger upp när han väl bestämt sig för något, och har börjat bli lite senil och gubbsjuk på sistone - sägs det i alla fall.
Kaptenen är vidare en hejdlös hypokondriker, flitigt konsulterandes Numedides den yngre, och har simulerat de flesta kända såväl som okända sjukdomar under årens lopp. Hans största intresse är för övrigt just medicinsk facklitteratur, något han formligen slukar och hämtar mycket inspiration från när det gäller vilken åkomma som skall drabba honom härnäst. Vanligtvis lider han av åtminstone lungröta, gallsten, magvred och gulsot på samma gång, vid sidan om hans enda egentliga åkomma - reumatism. Militärutbildningen är något som fortfarande påverkar magister Edgars undervisning, då han som tidigare antytts har svårt att lägga det förflutna bakom sig. Han skriker och gormar för full hals, något som gör att han nästan konstant är hes, och kräver att studenterna ställer upp i perfekta led för inspektion innan föreläsningarna - vid flera tillfällen har det faktiskt hänt att elever slängt ut från lokalen på grund av att de inte uppträtt "reglementsenligt", som kaptenen själv brukar uttrycka det. Han undervisar mestadels grundläggande magiteroi samt magihistoria, det senare ett ämne där han har en tendens att gå lite väl djupt in på sitt specialområde- hur magi använts i krig runt om i världen. Faktum är att kapten Edgar Taravin fortfarande är en riktigt skicklig svärdsman, något som få egentligen har insett, och bär alltid sitt gamla hederliga stridssvärd vid sidan - och använder det också helst så fort han får tillfälle, företrädesvis som pekpinne, även om klingan råkat fasta i möblemanget vid flera tillfällen då magidebatten hettat till något.
Kaptenen är i sextioårsåldern, och utgör en ömklig syn. Han är klent byggd med en mycket smal hals och skallig så när som på några långa testar vitt hår mitt på skallen, och har ett kortklippt, blekt skägg. Hans ögon är stora och utstående, vilket ger honom en något löjlig framtoning. Han går vanligtvis klädd i säckiga byxor, höga stövlar, en grå vapenrock av cirefaliskt snitt och en trekantig, maläten kaptenshatt som han nästan aldrig tar av sig, utom när han bugar.[1]
Edgar Taravin av Kirinic
