Kelmeka

Denna artikel innehåller husregler och miljöer som kanske inte nödvändigtvis stämmer överens med de officiellt utgivna modulerna från NeoGames.

Kelmeka (Xipholus gigas) är ett amfibiskt djur som är vanligt i östra arkipelagen. Det beskrevs för första gången för ungefär ett sekel sedan av köpmän från Garandor som besökte qwandalo-folket i sydöstra arkipelagen för att handla, och noterade några av de märkliga djuren på qwandalos stränder. Kelmeka förökade sig dock fruktansvärt fort och från att ha varit något av en attraktion på qwandalos öar blev de ett stort irritationsmoment i qwandalos liv. För ungefär fyrtio år sedan hade kelmeka blivit så många att de på allvar hotade allt liv på qwandalos öar, och de senaste tjugo åren har öarna blivit helt obeboeliga. Detta har oroat Fraktionen som satt qwandalos forna öar i en mycket sträng karantän och vidtagit starka åtgärder för att begränsa kelmekas spridning. Dock verkar de märkliga varelserna fullständigt oförmögna att färdas längre sträckor på djupt vatten, och exempelar har aldrig påträffats utanför qwandalos öar. Bland få män som på senare år satt sin fot på de av kemelka förstörda öarna utmärks Mandagor av Tiro och hans vän Clotaire, som lovat qwandalos representant i Örådet att ta itu med kemelka-fasan. Mandagors expeditioner till qwandalo-öarna har varit omgärdade av stor mystik, men det tycks faktiskt som att de genererat resultat - om inte annat har några nyttoväxter endemiska för öarna räddats undan och planterats på annat håll i Arkipelagen.

Ursprung

Kelmeka ingår i en egen klass (xiphosura) inom leddjuren. Sabriska forskare misstänker att den är släkt med dolksvansar, och på längre håll med kräftdjur. Deras närmaste släkting tros vara den nu mycket ovanliga sjöskorpionen. Kelmekas ursprung är höljt i dunkel; Legio Colonan-magiker som undersökt kelmekakroppar närmare har bestämt hävdat att djuret visar tydliga tecken av att ha genomgått extensiva magiska modifikationer. Mycket tyder på att kelmeka hade kunnat vara något slags försök till biologisk krigsföring. En modifierad varelse gjord för att förstöra ekosystem och förvandla bördigt land och rika fiskevatten till död ödemark.

Anatomi

Kelmeka har ett yttre skal som är uppdelat i tre delar. Den första delen är det släta frontskalet som döljer djurets ögon, ben, mun, hjärna och hjärta. I mittendelen sitter gälar och könsorgan och den sista delen är den utfällbara gaddförsedda svansen som kan avvändas som vapen och som hävstång om den skulle råka hamna upp och ner. Kelmekas fem gälar är så kallade bokgälar som består bland annat av 100-tals tunna membran som sitter som bladen i en bok. Kelmeka kan både andas i vatten och på land. De har fyra fasettögon som är oberoende av varandra. Kelmeka har blått blod, då de har kopparbaserat hemocyanin istället för järnbaserat hemoglobin, som människor har.

Liv

Kelmeka kan bli över 70 centimeter lång och den äter i stort sett all biomassa den kan få tag på. Munnen sitter mitt på undersidan och de har ett par små klor på varsin sida om munnen som de håller fast maten med och skrapar in den i munhålan.

Ungefär en gång i månaden söker sig kelmeka till vattenbryn och sandstränder för att föröka sig. De första som kommer är hannarna; efter dem kommer honorna som gräver ett cirka 20 centimeter djupt hål i sanden på så grunt vatten de kan. I hålet lägger honan sedan oräkneliga ägg (Ianos Widerfarne försökte räkna äggen i en sådan grop, men tappade räkningen efter 1000) som hannen befruktar. När äggen kläcks krälar de nyfödda kelmeka (som inte är mycket mer än någon millimeter långa) ner i vattnet, och lever i det grunda vattnet vid stränderna under sin barndom. Vid ungefär ett halvårs ålder har de blivit könsmogna, och är nu någon decimeter lång. Vid den här tiden lämnar kelmeka vattenbrynen och börjar söka föda både på land och på djupare vatten. Kelmeka tros kunna bli över 30 år gamla.