Det Kölhalade Trollet

I den sabriska huvudstadens hamnkvarter ligger otaliga krogar, öl- och brännvinsstugor, värdshus, gästgiverier, syltor, hak och horhus. Ett av alla dessa etablisemang är värdshuset Det Kölhalade Trollet. Efter att ha passerat under den färggranna skylten - om dess skick är värdshusväret alltid mån - kommer man in i skänkrummet. Därefter är det inte så mycket mer att säga om "trollet", som värdshuset kallas av stadsborna och de vinddrivna sjömän som har det som en fast anhalt när deras skepp anlägger Calnia.

Värdshusvärden Olden skulle förstås protestera om man sade att det inte fanns något att tillägga! Han skulle visa dig upp för den smala trappan med de höga stegen, öppna dörren till det första av de fyra rummen. Där skulle han visa på det nyrenoverade fönstret med äkta fönsterglas, bonaderna i varma färger och skinnen och pälsarna på golvet. Om ni var fler i sällskapet skulle han försöka att inte nämna att detta rum utgör ett undantag - det var till alldeles nyligen bebott av en ung, conrisk ädling som själv bekostade dess upprustning - men visst skulle han medge det om du frågade.

Oldens hustru Narina skulle likafullt protestera mot att inskränka beskrivningen av "trollet" till skänkrummet. Visserligen är det ett ganska trivsamt skänkrum där ljudnivån sällan blir alltför hög och inte heller är det ett regelbundet stopp för stadsvakten under det sena skiftet; men om något så är det köket som gör "trollet" till vad det är. Om du frågade någon annan, Olden själv inkluderad, så skulle du nog få höra att det inte är något särskilt anmärkningsvärt med "trollets" kök eller Narinas kokkonst. men det duger så hon får hållas. Tills alldeles nyligen hade två unga skänkflickor kunnat visa dig sitt trånga sovutrymme under trappan och pekat ut det lilla rummet där Olden och Narina har sina separata sängar sedan många år tillbaka. Nu är de båda borta, något som man kan få höra väldigt olika historier om.