Sayat ben Novak

Sayat ben Novak var en Wazûl, en zhanisk trubadur, som idag är vida hyllad som en av de främsta som levat. Han växte upp i en kajikisk hovtjänarfamilj kort efter Haxamaniternas era, och utvecklade en talang för musik och poesi som vann både folkets och De upphöjdas hjärtan. Sayat försökte bevara den edronitiska musiktraditionen, i synnerhet chahariska sånger och dikter, som han höll för vackrare än några andra. I hans egen lyrik smälte mûhadinsk tradition samman med chahariska melodier och stilgrepp till en helt ny musikstil, sedermera kallad den Navakiska. Efter att ha förälskat sig i självaste Mhîmens dotter föll Sayat ben Novak i onåd vid hovet, och tillbringade resten av sitt liv som en kringflackande bard under Khoja-dynastins kaotiska era, och det finns nästan lika många historier om hans öden och äventyr som det finns sånger bevarade av honom. Han slutade sina dagar i ett tempel nära Kashi, mördad av soldater under emir Ifkhur Agha, som året därpå hjälpte Talimhad-dynastin till makten. Sayat efterlämnade nästan 250 sånger och dikter på mûhadinska och en handfull på chahariska, och de flesta utom de mest samtidspolitiska framförs än idag.