Tid

Från Wikipedia Mundana
Hoppa till: navigering, sök

Varför tiden existerar är det ingen som vet. Det är en fråga som förbryllat magiteoretiker och filosofer i alla tider och som med största sannolikhet kommer att förbli obesvarad. Huruvida Mundana existerade innan tiden skapades råder det delade meningar om. Många hävdar att frågan är irrelevant eftersom begreppet "innan" inte har någon mening i en värld där inte tiden finns. Med rätta kan man alltså hävda att tiden skapades tillsammans med det övriga Mundana. Vad man är överens om är att Mundanas historia är med största sannolikhet är oändlig – inte bara in i framtiden utan även tillbaka i historien. Detta koncept kan för de flesta dödliga vara svårt att greppa. Denna text syftar till att försöka klarlägga de teorier som försöker detta förhållande.

Tidens oändliga utsträckning[redigera]

Eftersom tiden sträcker sig oändligt långt tillbaka i tiden och samtidigt oändligt långt in i framtiden så kan alltså inte Mundana ha skapats på någon speciell "tidpunkt". Snarare skapades all tid på en och samma gång. Här kan man också inflika att det kända "Nollpunktsteoremet", som lanserades av NN1, enligt den tidigare nämnda teorin bara specificerar en slags nollpunkt på en tidsaxel som sträcker sig oändligt i båda riktningarna. De flesta varelser uppfattar tiden som tre delar: det förflutna, nuet och framtiden. En vanlig föreställning är att det förflutna inte längre finns och inte heller framtiden som ännu inte inträffat. Det enda som då skulle existera är nuet, även om det skenbart "förflyttar" sig framåt. Men egentligen är tidens gång är bara en illusion som beror på en asymmetri mellan nomotropi (ordning) och ataxatropi (kaos). Detta kan förklaras enligt entropiteoremet som säger att kvoten mellan nomotropi och ataxatropi aldrig öka, bara minska. Detta gäller i ett slutet system som inte påverkas från utsidan. Detta tar sig i uttryck att mängden kaos ökar i förhållande till ordning. Man kan säga att kronotropi (tiden) är relationen mellan nomotropin och ataxatropin. De omvända är också en lika korrekt förklaring. Det är därför som tidens flöde upplevs som enkelriktad (mot framtiden) för de entiteter som primärt upplever sig sin kroppsliga identitet (som styrs av nomotropi och ataxatropi). För att återknyta till NN1s nollpunktsteorem så specificerar detta den punkt på den oändliga tidsaxeln där nomotropin och ataxatropin existerade i exakt lika mängd.


Existensplan oberoende av tiden[redigera]

Varelser som ser sin identitet existerande på drömriket eller andeplanet inte nödvändigtvis upplever tiden på enkelriktade natur. Ur drömmen (oneirotropi) skapades kronotropi, nomotropi och ataxatropi. I drömriket finns alltså inte kronotropin på samma sätt som på det fysiska planet. Andeplanets ickefysiska natur förklarar på samma sätt varför tiden upplevs så annorlunda på andeplanet och varför man kan återuppleva myter som "redan" utspelat sig.

Tidens stora paradox[redigera]

Detta är en av existensens stora paradoxer: att nuet är det enda man kan uppleva, men att så fort det upplevts så försvinner det i dåtiden. Tidens sägs flyta fram, men en mer korrekt uppfattning av existensen är troligen att tiden står stilla och världen förflyttar sig.