Handens stam
Väster om Röda Ögats stam, strax intill den gränstrakt som separerar den väldiga stammen från övriga Takalorr, finns det en liten stam som kallas Handens stam. Med knappt 120 medlemmar med varierande stridsduglighet skulle de inte stå en chans om deras mäktiga granne skulle anfalla.
I snart hundra år har Handens stam legat i viken strax öster om minnesträdet. Trots att allt fler stammar slår sig samman och bygger byar i människornas avbild så har Handen stått fast vid sina gamla traditioner. Denna konservativa bazirkstam lever på vad djungeln och viken har att ge och ibland drygar de även ut brännvinsförrådet genom plundring. Stammens krigare manövrerar piratskeppet ”Spjut” när det kommer till sjöröveri, men då viken är alldeles för grund för en hamn kan skeppet inte lägga till. Istället brukar piraterna få lägga till i Tiban eller lägga ankar en bra bit utanför stammen.
Stammen består mestadels av gûrder och tiraker, även om ett per trukher existerar. I många år har stammen stadigt minskat i antal till följd av gränskrig och misslyckade plundringståg, därför är de krigare som nu lever i stammen inte vad de en gång var. Rustningar och vapen är det ont om. De få metallvapen som finns tillhör antingen binderakken eller krikkdûrrerna. Resten får klara sig med vapen av ben eller trä.
Skeppet Spjut är en sorglig historia. Det byggdes för snart sjuttio år sedan under stammens korta glansperiod och har varit i drift ända sedan dess. Skrovet är tappert lagat och överallt finns märken efter åratal av slitage, stormar och våld. Tamparna är i dåligt skick och seglen har många hål. Tyvärr har stammen inte de ekonomiska medlen att varken restaurera skeppet eller att bygga ett nytt, därför får det fungera tills vidare.[1]
Innehåll
Geografi[redigera]
Stammens territorier sträckte sig en gång flera mil både åt väster, öster och norr, men idag är det annorlunda. Stammen har inte mycket djungel att tala om och många av deras odlingar har tagit över av grannstammar. Den kustremsa de lyckats hålla bevakas dag och natt för att inte även denna skall falla i fiendehänder. Stammen har sedan länge insett att de inte kan leva på det land de har. Därför har krigarna i allt större grad börjat plundra förbipasserande fartyg i hopp om att få vapen, rustningar eller bytesvaror som de kan använda för att köpa tillbaka marken. Hittills har det gått dåligt då Spjut inte är lika snabbt som det en gång var. Stammens krigare är näst intill alltid ute för att inte missa ett potentiellt byte.
Minnesträdet[redigera]
Väster om stammen finns en plats som tirakerna kallar minneslunden. Här och var sticker stenar från forna tider upp bland undervegetationen. I lundens mitt reser sig en mäktig ek som sägs ha vuxit där i tusen år. Dess rötter sträcker sig djupt och det får näring från hela djungeln. I svåra tider, som nu, brukar stammens schaman rista böner i trädets stam. Det sägs att skogens ande, Zelkhath, vid varje fullmåne kommer till trädet för att läsa vad som står skrivet i dess bark. Detta har medfört att trädets hela stam och alla grenar nu är nedsolkade med korta böner från urminnes tider. Vilka skriftspråk som använts varierar. Vissa schamaner har använt faliska tecken och vissa har använt jargiska. Det finns även de som använt bilder och symboler för att berätta om sina problem. En nyfiken vandrare kan spendera dagar på att läsa igenom alla de stundom vardagliga, stundom kritiska problem som stammen haft genom årtiondena. Vissa av texterna är till och med så gamla att de nedtecknats av tidigare stammar som levt på denna plats.
Brunnen[redigera]
En liten bit norr om stammen finns en gammal stenbrunn som står mellan träden. Brunnen är nästan täckt helt och hållet av den täta undervegetationen och mycket vindbiten. De flesta i stammen hämtar sitt vatten från den bäck som leder ned mot stranden, men det finns de som ändå väljer att dricka från brunnen. Det går vissa rykten om att en ond ande lever på brunnens botten och som förvrider huvudet på de som dricker dess vatten. De som går dit är ett slag i sig som inte alltid kommer överens med resten av stammen.
Gastmarkerna[redigera]
Stammens gräns mot öst är ett stort område där djungeln övergått till sankmark. Ett flertal bäckar rinner ut i en sänka och löser upp marken så att endast förrädiska mossar sticker upp. Många är de tiraker som har fått sätta livet till när marken löst upp sig under deras fötter. De flesta är visa nog att ta omvägar kring gastmarkerna om de skall någonstans. Det fåtal som reser genom träsken kommer tillbaka med historier om irrbloss, mystiska ljud under natten och skepnader av forna krigare. Hur mycket av det som är sanning och hur mycket som är historier för att hålla barnen borta från det farliga området är svårt att säga.
Trakks gravfält[redigera]
För hundra år sedan grundades stammen av en bazirkkrigare vid namn Trakk. Han var en ståtlig tirak med kraftiga överarmar. Med sin binderakkhammare erövrade han landet öster om minnesträdet åt sig och sin familj. Nu står hans grav kall och öde på en liten ö en bit utanför kusten. De flesta tiraker bränns när de dör, men Trakk ville att hans kropp skulle finnas kvar hos sitt folk. Därför har en stengrav uppförts på öns mitt. Runt den finns mindre gravstenar från andra krigare som fallit i stammens tjänst. Hela ön är i dag ett gravfält där forna tiders soldater vilar i evigheten.
Klipporna[redigera]
Om man vandrar från byn i västlig riktning övergår snart kusten till höga klippor. Det är en avstickare från Uzzazbergen som river stora revor i djungeln och kastar upp stora bergkammar i landskapet. Klipporna är mycket ihåliga och här bor stora stammar med fladdermöss. Varje afton flyger dessa ut från sina hålor för att jaga i djungeln. De flesta är mycket små och jagar endast insekter, men tirakerna har berättelser om stora monster som lever i de största grottorna och kan sova i åratal. När de väl vaknar är de ursinniga av hunger och kan mycket väl flyga iväg med hela tirakkrigare till sina grottor. Deras skrik sägs sedan kunna höras i många nätter framöver, som en varning för vad som händer om man följer efter dem.
Personligheter[redigera]
Det finns många spännande individer som lever på Takalorr. Här listas ett par av de mer framstående i Handens stam som spelledaren kan använda sig av i äventyret.
Zezel Nikko[redigera]
Se huvudartikeln om Zezel Nikko.
Blott tjugo vintrar gammal leder Zezel Nikko Handens stam som Trokka. Den förra trokkan, Grikka Doxo, avled för knappt ett år sedan i ett tappert försök att återerövra en del av de odlingar som stammen förlorat till grannstammen Blåsrören. Zezel är ingen ledare. Hon är mycket omtyckt för sitt utseende och för sin rättvisa, men när det kommer till att leda tirakstammen brister hennes kompetens. Hon är osäker och tvekar ofta och länge innan hon fattar några beslut. Detta har inte bara lett till att en del vill avsätta henne utan även till att stammen nu mår sämre än någonsin. En grupp med schamanen Lhuntath i spetsen är dock fortfarande orubbligt lojala mot flickan. De anser att hon har potentialen att bli en fantastisk trokka, bara hon får tid nog att växa till sig.
Thazath[redigera]
Se huvudartikeln om Thazath.
En gång hade stammen många mäktiga krigare, men idag är detta inte längre sant. En av de få som blodet fortfarande pumpar starkt i är binderakken Thazath. Som en krigare från förr leder han stammens ynkliga krigsmakt på räder mot förbipasserande fartyg och aldrig ger han upp hoppet om hans krigare. På sistone har det dock varit svårt. Han har förlorat många vänner i striderna och är nu den enda som fortfarande mins de bättre tiderna. Han ogillar skarpt den nya trokkan och anser att hon är svag. Schamanen Lhuntath har han dock stor respekt för och därför lyder han. Thazath är mycket stolt och tycker mycket illa om utbölingar. Han vill helst bevara stammens renhet och försöka återvända de dagar som passerat.
Lhuntath[redigera]
Se huvudartikeln om Lhuntath.
Stammens schaman är en underlig man som går under namnet Lhuntath. Han kom till stammen för trettio år sedan. Hans ansikte ser ut att vara i sjuttioårsåldern och när han talar hör man på hans röst att den är sprucken och hes. Lhuntath är en av de få som dricker brunnens vatten istället för flodens. Många fruktar honom då hans krafter sägs vara stora, men det skulle aldrig falla honom in att göra någon i stammen något ont. Lhuntath är en skicklig siare och känner till många mörka kunskaper. Han har under sitt liv rest runt på Takalorr och lärt sig onda ritualer i avlägsna stammar. Detta bör dock inte misstas för att han själv är ond. Lhuntath är starkt Mahktahtroende och skulle aldrig få för sig att nedkalla demoner eller dylikt, även om han har de kunskaper som krävs.
Övriga[redigera]
Under de senaste årtiondena har stammens invånarantal minskat drastiskt. De första att gå åt var trukherna, där efter kom övriga stamkrigare och nu är endast den innersta kärnan kvar. Denna består av jägare, boskapsskötare, före detta slavar och fiskare. Stammens försvar har sett bättre dagar, men ändock hjälps de åt att bekämpa fienden i öst.
Se även
Referenser[redigera]
- ↑ Emil Forslund, "Shadars Ring" (2011), s.5
